Brita Söderberg, Upplands Väsby, har lugnt och fridfullt avlidit i en ålder av 101 år efter en kortare tids sjukdom. Hennes närmaste är döttrarna Anna-Brita och Gunhild med barn och barnbarn. Min svärmor och min hustru Anna-Britas mamma somnade in på ett korttidshem i Upplands Väsby omgiven av sina närmaste och några av barnbarnen. Nästan in i det sista sjung hon med i olika sånger och texterna satt, även om rösten nu var svag. Så typiskt denna ständigt på livet nyfikna nästan 102-åriga mor Brita. I hennes ljusa personlighet levde alla mänskliga tidsåldrar samtidigt.
Brita Söderberg, född Bohlin och med släkttrådar till psalmdiktaren Israel Kolmodin och ”Den blomstertid nu kommer”, föddes 1917 i Övertorneå i Norrbotten. Familjen Bohlin flyttade år 1922 till Karesuando där pappan kom att tjänstgöra som kyrkoherde. Där växte Brita upp med två bröder och två systrar.
Brita har alltid präglats av en stor nyfikenhet som fick henne att alltid se framåt och vilja följa utveckling i stort som smått. I sina yngre år levde Brita mycket uppe i fjällen och följde sin pappa Einar ut i fjällvärldens flora och fauna och ut på vandringar för att besöka avlägsna sameboställen i Karesuando församling. Många utsocknes reste gärna till exotiska Karesuando och kom att bo hemma hos kyrkoherde Bohlin. Det gällde bland andra dåvarande kronprinsparet, Gustav Adolf och Margareta, och många andra, som alla fick ta det som bjöds, inget krusande och fjäskande här inte. Även många finska krigsbarn kom till Bohlins, som både såg och hörde kriget – slutskedet av fortsättningskriget 1944 – och de omfattande bränderna på nära håll på finska sidan av Torneälven när de tyska soldaterna skulle köras ut ur finska Lappland.
Brita gick flickskolan i Luleå med sin äldre syster. Endast 13 -14 år gamla bodde de ensamma inackorderade och fick bara komma hem till jul-och sommarlovet. Efter utbildning till barnträdgårdslärarinna i Norrköping kom Brita 1945 mer av en slump till Korpilombolo i nuvarande Pajala kommun och arbetade där på en så kallad arbetsstuga. Där gav man ungdomar möjlighet att gå i skola trots att de bodde långt utanför skolorten. I ”Korpis” träffade också Brita sin blivande man, den nye kantorn i församlingen, tillika skolläraren, Gustav Söderberg från Boden. Med Gustav fick hon två söner och två döttrar men bara döttrarna är kvar i livet.
Brita har alltid varit levnadsglad. Hon har alltid haft en positiv livssyn, trots många sorger.
Men nästan ända fram till slutet klarade hon – med värdefull hemhjälp av att bo kvar hemma i sin lägenhet. Långt efter 90 fyllda var det full fart på rullatorn, hon gick så pass fort att gubbarna på bänken utanför centrumanläggningen i Upplands Väsby brukar hojta att ”det råder hastighetsbegränsning i stan”. Brita såg aldrig bakåt, längtade inte tillbaka men höll kontakten med gamla vänner och hade också länge förmågan att hitta nya. Men mot slutet blev det lite mera ensamt. Inte minst för barnen och barnbarnen var Brita unik med sin levnadsklokhet, orubbliga kärlek och ljusa personlighet. Tack Brita för alla utvecklande och fina stunder som vi minns med värme!