Vi saknar Åsa, hennes leende och smittande skratt.
Åsa föddes år 1962 i Skellefteå, och växte sedan upp i Gällivare/Malmberget.
Att vistas i skog och mark var det bästa hon visste, till exempel fjällvandringar, skidåkning och ”att bara vara” i naturen, både sommar som vinter. Hon älskade sitt Dundret. Utöver friluftsliv i alla former var också resor och att upptäcka världen ett stort intresse hos Åsa. Hon reste bland annat jorden runt och jobbade utomlands under perioder av sitt liv.
Åsa var en sprudlande och glad medmänniska som var nyfiken på livet. Hon visade stort engagemang i allt hon tog sig för och det var i mötet med människor, som hon lät sig växa och fick andra att växa.
Åsa engagerade sig tidigt i Missionsförbundets verksamheter där hon bland annat var scoutledare under några år. Musik var också en viktig del av livet. Hon var med i flera olika körer och spelade både piano och gitarr.
Åsa utbildade sig till diakon vid Missionsförbundets seminarium på Lidingö. Hon har jobbat inom många olika verksamheter under sitt liv, alltifrån fritidsledare, barn/ungdomar och SFI, till stugvärd, lantbrevbärare och andra jobb både i Sverige och utomlands.
Åsa var gift i 13 år, och bar då efternamnet Sunnergren. Åsa och dottern Olivia hade en nära relation och älskade att vara tillsammans och göra små resor och utflykter ihop. Åsa bodde bland annat i Råneå, Kristinehamn och i Hjo, där dottern växte upp. År 2010 flyttade Åsa tillbaka till Gällivare och flyttade in i en lägenhet på den tomt som hennes farmor och farfar hade ägt, på samma gård där hon lekt som barn. Hemkomsten gjorde att hon kunde återuppleva och fördjupa relationen till sina föräldrar. Glädjen var stor över att få finnas i varandras närhet.
Vi beundrade Åsas optimism och hennes envishet. ”Roysen” (hennes permobil) blev en trogen vän, då hon fick diagnosen MS. Med den kunde hon fortsätta att vara ute i alla väder. Den glädje hon utstrålade smittade lätt, när man mötte henne, eller som en av hennes vänner skrev: ”Solen bleknade när Ditt leende inte fanns kvar.”
Vi saknar Åsa.
Familjen