Vildmarksvägen som byggdes 1969 främst för transport till och från Stekenjokks koppargruva är cirka 50 mil lång och sträckan över kalfjället vid Stekenjokk är en av Sveriges högst belägna vägar, 876 meter över havet. Vägen stängs vintertid och hålls öppen 6 juni till 15 oktober.
Vår resa startade tidigt onsdag morgon från Boden med första stopp i Öjebyn. Här var besöksmålet kyrkan. En korskyrka vars äldsta delar tillkom omkring år 1500. Runt kyrkan uppfördes ett antal kyrkstugor för långväga besökare.
Vår guide gav oss en utförlig information om kyrkan och Pitebygden.
Vårt nästa resmål var Svansele Vildmarkscenter för information och intagande av lunch.
Efter lunchen fick vi se en video om Vildmarkscenter med en guide som pratade riktig västerbottensdialekt. Inne byggnaden fanns uppstoppade djur av alla arter som finns i inlandet.
Mätta och nöjda äntrade vi bussen för en 20 mila resa till Torvsjö kvarnar.
De första nybyggarna kom till platsen på 1670-talet. Totalt fanns det fem kvarnar, sädestork och senare byggdes även ett mindre kraftverk.
Vid 18-tiden kom vi till dagen slutmål. Åsele Wärdhus för middag och övernattning.
Dag 2 fortsatte vår färd mot fjällvärlden och efter 12 mils bussresa kom vi till Strömsund, den södra startplatsen för Vildmarksvägen.
Under resan västerut passerade vi fyra militär skansar som byggdes åren 1940-1945:
Sven-Erik och jag informerade deltagarna om militära skansar varför de byggdes och hur de var tänkt att användas.
Strax söder om Stora Blåsjön passerade vi Brakkåfallet som blev känd då Beppe Wolgers Dunderklumpen spelades in.
Stora Blåsjön grundades 1799 av en dräng från Norge och en nybyggare från Jormvattnet och var som störst på 1950-talet med cirka 200 invånare. Stora Blåsjön blev rikskänd år 1971 då ett tjugotal gruvarbetare hungerstrejkade i protest mot utebliven gruvbrytning i Stekenjokk.
Bjurälvens naturreservat med Bjurälven som devis går under marken, i detta vattendrag finns Korallgrottan som endast får besökas med guide, Gaustafallet ett mäktigt vattenfall där scener från filmen Ronja Rövardotter spelades in,
Efter stoppet i Stekenjokk där gruvan en gång fanns fortsatte vår resa till nästa plats som var Norgefarargården. Ett timmerhus i byn Klimpfjäll byggt 1832 och 1860, här fick vi en ingående berättelse om bygden samt besöka samtliga byggnader.
Resan fortsatt till Fatmomakke kyrkstad som är den mest framträdande samiska kyrkstaden i landet. Platsen har haft, och har fortfarande en stor betydelse som andlig och mångkulturell mötesplats i Norrlands inland med kontinuitet från 1700-talet fram till idag.
Nästa mål var Trappstegsforsen, ett naturens under, men vi fick åse forsen från bussen då limlen öppnade sig.
Vilhelmina var sista stoppet denna dag för middag och övernattning på Vilhelmina hotell.
Tredje dagen startade med besök av Risfjells Sameslöjd där vi fick en ingående information om sameslöjd inom Sapmi ända bort till Kolahalvön. Vi fick även lyssna till jojk.
I Sorsele fick vi guidning och fika på hembygdsområdet.
I Arvidsjaur besökte vi Lappstaden, som har anor från tidigt 1600-tal.
I början av 1600-talet fick lappmarkerna sina första kyrkor. Med kyrkorna skulle samerna kristnas. Den så kallade kyrkplikten stadgade ett visst antal kyrkobesök per år, men den var svår att uppfylla för nomadiserade samerna. Då vägen var lång till kyrkorna byggdes kåtor för övernattning, lappstäder.
Arvidsjaurs lappstad flyttades 1826 till nuvarande plats och består av 27 kåtor och 52 härbren och alla är privatägda.
Nuvarande kyrka invigdes 1903.
Lappstaden är en av Arvidsjaurs stora klenoder.
Sista anhalt var Nya Sparta i Älvsbyn för intagande av middag före slutetappen till Boden.
Deltagarna var mycket nöjda med resan och gav en rungande applåd till busschauffören Lennart Andersson samt de som planerat resan.
Samtliga såg fram emot nästa resa.