Fanfaren bör nog helst spelas på en klarinett eller saxofon, Rune Lindstedts instrument sedan tonåren.
Han föddes i Jokkmokk men växte upp i Malmberget. Rune Lindstedt och några kompisar var intresserade av swing- och jazzmusik. De sneglade åt blåshållet. Men vid den tiden fanns inga kommunala musikskolor.
- Många musikkårer i Sverige tog in elever, berättar han när vi sitter i lägenheten på Brogatan och blickar tillbaka.
Jägarhorn
Trumma och jägarhorn var det första som eleverna måste lära sig. I militär anda skulle det ju blåsas och trummas vid flagghissning och revelj. Efter grundskolning valde eleverna huvudinstrument.
Mamma Lindstedt skrev till I 19:s musikkår och frågade om sonen kunde få anställning som musikelev.
Så blev det.
Unge Rune, 14 år, sändes med tåget till Boden för att bo på logement och lära sig takt och ton.
Kronbrallor
30 kronor i månaden var lönen. För att dryga ut bildade Rune Lindstedt ett dansband, Dixie.
- Vi hade gröna tröjor och Kronbrallor, minns han. Dixie hade tre-fyra blåsare och spelade på olika ställen.
Då lirade dansbanden mer brett, bland annat tango, gammelvals, rumba och foxtrot i olika former.
Rune Lindstedts orkester firade med tiden stora triumfer med sitt sound.
Bästa dansband
- 1965 blev vi Sveriges bästa dansband, minns han stolt. Över 600 orkestrar var med och i varje län ordnades en uttagning.
- Vi vann i Norrbotten och fick åka till finalen i Stockholms konserthus.
Allt bedömdes, bland annat klädsel, presentation och val av låtar. En hektisk tid följde. Jobben strömmade in.
- Vi turnerade så att vi höll på att dräpa oss, berättar Rune.
Ett annat stort ögonblick i musiklivet var när Rune Lindstedts fick kompa Joséphine Baker på Savoy i Luleå.
- Hon tyckte att vi var väldigt duktiga.
Big Band
Rune Lindstedt var från början anställd som militär. Därefter blev det Norrbottensmusiken och start av Norrbotten Big Band.
Men dansbandet har följt honom under åren. Och i telefonkatalogen står han som orkesterledare.
Efter en sjukdom har Rune Lindstedt litet problem lungor och andning.
- Jag är inte helt intakt. Men spela kan jag och försöker hålla igång mitt huvudinstrument klarinett och även saxen.
- Får väl spela tills jag faller ner.
Så drar han en repa på Selmeraltsaxen.
Ingen fara alls.
Takterna sitter i.