Efter en tids sjukdom somnade Hans Sundström, 76, stilla in den 15 augusti med hustrun Mary vid sin sida.
Hans var född och uppvuxen i Luleå och flyttade till Lund 1963 för att studera vid universitet, studier som sedermera resulterade i att han 1984 disputerade på: Övre Norrlands äldre bebyggelsehistoria. Därefter följde en karriär i kunskapens tecken med jobb som redaktör på Liber (1984), redaktionschef för Nationalencyklopedin (1986) och sedan som chef för multimediaavdelningen på Hadar i Malmö (1994).
1994 var också året då jag träffade Hans för fösta gången, ett möte som kom att bli inledningen på en livslång vänskap. Jag fick med åren lära känna en kunskapstörstande, rolig, generös och varmhjärtad person. En person som kom att bli en förebild för mig på många plan och den viktigaste källan till inspiration för mig i min karriär. Han hade en sällsynt förmåga att se människor i sin omgivning och få dem att växa.
Jag fascinerades ofta över Hans mångsidighet, en mångsidighet som också återspeglade sig i hans intressen som var av vitt skilda slag. Han hade till exempel ett stort intresse för maffians värld och organiserad brottslighet (så pass att han som pensionär läste en kurs i kriminologi vid Malmö Högskola), han brann för att hålla sig à jour med det senaste inom teknikutvecklingen och han läste allt han kom över om fotboll i allmänhet fotbollens historia i synnerhet.
Hans hade också en gedigen fotbollskarriär som korpspelare, en karriär som sträckte sig över 30 år. Det var också inom korplaget han mötte många av sina bästa vänner, vänner som han hade livet ut.
Och när vi var ute och reste i tjänsten tog han sig ofta an rollen som reseledare, som en sann gourmet ville han ha full koll på vad som skulle ätas och otaliga var de gånger då vi på resor runt om i världen, tack vare Hans grundliga förarbete, hamnade på de bästa av krogar och fick njuta av lokala kulinariska läckerheter.
När Hans sedan gick vidare i karriären, efter åren på Hadar, så blev han (2001) förlagschef på Studentlitteratur där han ansvarade för avdelningen Universitet och Högskola fram till sin tilltänkta pensionering (2005). Men Hans var inte färdig med sin gärning och fortsatte arbeta ytterligare två år på samma företag, men då med fokus på digital utveckling.
Samma vår som Hans gick i pension disputerade jag, han var toastmaster på festen och höll det roligaste, klokaste och träffsäkraste tal jag hört i hela mitt liv. Jag skrattade så tårarna sprutade och än idag ler jag med hela mitt hjärta när jag tänker tillbaka på den stunden av glädje, en stund som jag aldrig kommer att glömma.
Hans älskade att resa, att upptäcka och att ständigt vara i rörelse, men jag är säker på att han mest av allt älskade tillvaron med familjen på sommarstället i Onsala, något som han berättade om med kärlek och värme i rösten.
Närmast sörjande är hustrun Mary samt barnen Emil, Elin, Therese och Rebecca med familjer.
Ari Riabacke,
f.d. kollega och evig vän