Anders Sandström, Vidsel, avled 14 februari efter en tids sjukdom i en ålder av 75 år. Närmast anhöriga är hustrun Anita och barnen Tomas och Anna-Karin med familjer.
Anders var född i byn Långnäs, Nederluleå, och där växte han upp. Efter realexamen i Gammelstad och värnplikten vid F21 blev han 1969 anställd som meteorologassistent vid provplatsen RFN i Vidsel. Anders har varit trogen samma arbetsplats, men hans uppgifter har varierat, de sista tio åren före pension arbetade han bland annat med miljöfrågor. Makarna Sandström har varit bosatta i Vidsel.
Anders har varit intresserad av friluftsliv och var aktiv medlem i den lokala sportfiskeklubben, men ännu mer har hans håg på fritiden stått till historien, särskilt lokal historia omfattande främst Luleås, men även delvis Piteås, gamla storsocknar. På dessa områden kan han klassas som expert, vilket hans många uppsatser vittnar om.
De första skrifter han medverkade i var i Per Clemetssons släktförening och Alvik-Långnäs hembygdsförening. Släktforskningen vidgades efterhand till social-, ekonomisk- och krigshistoria. Anders historieforskning var granskande och källkritisk. Detta gav solida och tillförlitliga texter. De skriftliga källorna kompletterades med muntliga traditionsuppgifter. De olika källtyperna kompletterade varandra, på detta område var Anders originell. Arbetssättet framträder tydligt i skriftserien Aledalica, den utkom sammanlagt med elva nummer, det sista 2023.
I fråga om Lulebygden arbetade Anders mer med byarna än med staden. Hans uppsatser om bomärken i byarna är uttömmande. Dessa uppsatser kan synas enkla men i själva verket var det ett omfattande arbete att lägga pussel med alla de enskilda gårdarna över flera hundra år. De byar han trängde djupast in i var de som i nutid kallas Sörbyarna. Dessa kartläggningar är mycket innehållsrika och exakta. De senaste åren forskade Anders om effekterna på Lulebygden av stormaktstidens långvariga krig. Han visar tydligt vilken extremt svår tid det var.
Anders var 1988 en av grundarna av Lulebygdens forskarförening och han var också under flera år ordförande för Älvsbyns forskarförening. Runt 1990 belönades han med Älvsbyns kommuns kulturpris efter en bok om nybyggarna runt Storforsen. Anders var en uppskattad föredragshållare inom området hembygdshistoria.
Jag har haft förmånen att samarbeta med Anders ganska exakt 50 år. Vi har visserligen inte skrivit några uppsatser tillsammans, men vi diskuterade frågeställningar och slutsatser i otaliga brev, telefonsamtal och mejl under många årtionden.
En skicklig lokalhistoriker har gått ur tiden, men hans verk består.