Men vi måste backa bandet till den händelse som var avgörande för att Astrid Lindgren 87 år nu ger ut sin första bok med titeln "Anna".
Hon och hennes man hade just återvänt från en resa till Indien och börjat planera en ny till landets norra delar. Men livet ville annorlunda. Hennes make insjuknade plötsligt. Sex veckor senare var han död.
– Jag förstod inte hur jag skulle klara mig själv – huset, mitt reseintresse och hantera ensamheten. Det var kaos, säger hon.
Det blev orden och skrivandet som blev hennes väg ut ur sorgen och den abrupta vändning livet tagit.
– Ja, det var då mitt skrivande började på riktigt.
I dagarna har alltså hennes bokdebut "Anna" kommit ut – en berättelse om en pensionerad sjuksköterska som flyttar tillbaka till sin hemgård i en by där naturens livscykler är ständigt närvarande.
– Jag är själv född i en by utanför Kalix och uppvuxen i en tre generations familj med gemensamt hushåll. Det var inget överflöd men en trygg och varm uppväxt. Jag fick en bra start på livet.
Och erfarenheterna från ett liv i nära samklang med naturen där Guds tro och folktro gick hand i hand återspeglas i berättelsen om "Anna", även om Astrid Lindgren betonar att det inte är en självbiografi utan en fiktiv historia där läsaren får följa Annas tankar under hennes vardagsbestyr och i mötet med andra människor.
– Jag har alltid känt mig mest hemma i poesins språkdräkt. Ett enda ord kan uttrycka så mycket mer än en lång mening. Dessutom tycker jag det är fantastiskt att skriva om glädjen i livet, likt en vårdag när naturen exploderar och man närmast kan se de svällande knopparna som brister. Eller för den skull ljuset, våra ljusa nätter.
Mycket av inspirationen till hennes debutroman har hon fått av alla de elever hon mött genom åren som specialpedagog på Hertsöskolan i Luleå.
– Hertsön ligger mig mycket nära hjärtat. Jag var med när skolan startade och stannade till min pensionering. Det är ett fint kvitto på att jag trivdes på min arbetsarbetsplats. Så många barn med svårigheter jag har mött och sedan sett blomma ut. Det är fina minnen att bevara, säger hon.
Även Astrid Lindgrens eget rättspatos och värnandet om de svaga i samhället återspeglas i boken och hennes huvudkaraktär Anna.
Det låter som du och Anna kunnat vara vänner?
– Jo, när du säger det. Samtidigt tycker jag att hon många gånger är klokare än mig själv. Jag tycker om hennes sätt att lyssna och att hon är självreflekterande. Ja, hon överraskar med sina lösningar på små och stora problem, säger Astrid Lindgren.