Lester Wikström avled den 19 april 2020 i Uppsala efter att under en längre tids sjukdom varit föremål för kärleksfull omtanke från sin hustru Ingrid Eckerdal Wikström. Han föddes den 23 maj 1929 i Skellefteå.
Vi som här vill minnas honom har särskild anledning att tacka honom för allt han åstadkommit för samer i Luleå stift. Lester var inledningsvis främst teolog, som efter studentexamen 1948 och teologie kandidatexamen 1954 blev prästvigd samma år. Efter kyrklig tjänst i Skellefteå blev han 1955 komminister i Edefors och kom 1959 till kraftverkssamhället Porjus, där han visade ett särskilt intresse för sina församlingsbors levnadsförhållanden.
Med bakgrund i Skelleftehamn och arbetarbefolkningen i smältverket i Rönnskär med dess dålig arbetsmiljö, var steget inte långt till att engagera sig i vattenrallarnas krävande liv och deras historia. Det ledde till dokumentation och grundandet av en arkivkommitté, nu en ideell förening. Men vid Stora Lulevattnet fanns det även samer, både med urgammal bakgrund på orten och tvångsförflyttade norrifrån. I byarna längs vattenleden blev det uppenbart att samiskan ännu levde kvar som ett kyrkligt språk – fast mycket försvagat genom att få präster behärskade språket.
Att en psalmbok från 1895 med frakturstil ännu brukades och älskades av lulesamerna både förvånade och engagerade Lester, har han berättat. Dessutom var Nya testamentet från 1903, även det i frakturstil, föga tillgängligt. De böckerna borde ersättas med nya med god samiska och i gällande stavning, tänkte han. Detta blev grunden till ett stort engagemang från Lesters sida, som förde till projekt för en ny översättning av Nya testamentet till lulesamiska (2003) och en lulesamisk psalmbok (2005) understödda av Svenska bibelsällskapet respektive Svenska kyrkan. De blev de dittills största samarbetsprojekten över Kölen mellan samer i Jokkmokk och Tysfjord i Norge, där lulesamiskan även är högst levande.
Lester var den som ordnade allt det praktiska, inte minst de medel som behövdes. Men även de norrifrån inflyttades öden engagerade honom, bland annat renägaren Paulus Utsis strävanden att som poet med sina dikter nå ut om samisk utsatthet. Det resulterade i att Paulus Utsis dikter redan 1970 publicerades för en bredare läsekrets i Luleå stifts årsbok. Som ett tecken på sin tacksamhet skänkte han Lester en kosa av silver, silbaguksi, som han själv hade gjort. Lester ville för något år sedan att den för framtiden skulle förvaras vid Ájtte, Svensk Fjäll- och Samemuseum i Jokkmokk, vilket ordnades.
Ungefär vid den tiden, från 1963 till 1971, var Lester som stiftsadjunkt placerad i Skellefteå, bland annat som föreståndare för Stiftsgården (1964-1971). Han var även redaktör för Luleå stifts årsbok "Från Bygd och Vildmark" och för stiftstidningen "Kyrkhelg". Han ingick i kommittén som förberedde tillblivelsen av Kyrkans Tidning och var dess chefredaktör 1983-1984.
Men efterhand hade en ny verksamhet tagit sin början. Det var när han som press- och litteratursekreterare inom Svenska kyrkans mission var redaktör för den årsbok institutionen utgav. Det ledde in på aktiviteter i kampen mot apartheid i Sydafrika. Han var då bland annat internationell sekreterare i Svenska ekumeniska nämnden och medlem i en parlamentarisk utredning om förhållandena i Sydafrika. Han har berättat om sina dramatiska resor till Sydafrika.
Man får inte heller glömma bort den forskarådra som fanns i Lester. Den inriktade sig på dokumentering av kyrkliga rörelse och andliga sekter och resulterade redan 1977 i prästmötesavhandling "Nyandligt. En kartläggning och analys av nyreligiösa rörelser med särskild hänsyn till Luleå stift." Senare utkom "Nya religioner mitt ibland oss (1982)", "Trosrörelsen och andra nyandliga rörelser (1989)." Ett arbete med akademiska ambitioner var Lesters licentiatavhandling i missionsvetenskap 1990 med titeln "Begin och bedjarna. En studie i kristen sionism 1976-88." Här bör givetvis också samiska ämnen nämnas som "Paulus Utsi - protesterande samepoet (1970)", "Bibeln på samiska (1996)", "Allt fler samer känner sig diskriminerade (1999)", "Læstadius och samerna (2000)", "Kyrkliga böcker på samiska (2003)" och "PUX, arvet efter Paulus Utsi (2003)."
Lester var med vid starten av Samiska rådet i Svenska kyrkan och var dess sekreterare under flera år. Vid de första Samiska kyrkodagarna i Jokkmokk blev han tilldelad samiskt kulturstipendium. Vid kyrkodagar i Enare höll han ett uppmärksammat föredrag om bildspråket i Lars Levi Laestadius' predikningar. Även om mycket mer kunde sägas om Lester Wikström, vill vi främst minnas honom som en i allt engagerad, omtänksam och stor vän av samer och samiskt språk och samisk kultur i Sverige. Han sparade ingen möda att söka utvägar att genomföra det som han såg behövde göras.
Arbetsgruppen för kyrkliga böcker på samiska i Sverige