Barbro Nilsson, född Rantakyrö, har fridfullt lämnad jordelivet i en ålder av 87 år.
Barbro föddes i Kiruna som ett av de yngre barnen i en stor syskonskara. Pappa Fabian arbetade hårt under jord i gruvan och mamma Netty slet minst lika hårt med den rika barnaskaran och hemmet. De hade, som så många andra, kommit från Tornedalen till den nya, växande staden.
Långt innan skolåldern smög lilla Barbro efter en av sina bröder till skolan, som hon var intresserad av redan då. Barbro var vetgirig och det visades sig tidigt att hon hade läshuvud. Hon tog realen, vilket inte var vanligt i gruvarbetarkretsar. Hon och hennes vän Hilja reste runt i landet i unga år. De bodde på pensionat på Västkusten, plockade jordgubbar i Finnerödja och Barbro jobbade också en tid i Örebro, där hon bodde hos en äldre syster.
Kirunas arbetsmarknad och ljusa framtid lockade jämten Astor norrut och en dag träffades Barbro och Astor. De blev snabbt ett par och inom kort blev det både bröllop och barn. Barbro blev, som det förväntades, hemmafru. Hon skötte hemmet, lagade mat, syltade, bakade, sydde kläder och gardiner och det var hon som såg till att högtider och födelsedagar uppmärksammades traditionsenligt.
Att de tre döttrarna Ingela, Ann och Josefin skulle bli starka och självständiga var viktigt för Barbro och det var självklart för henne att stötta dem i deras skolarbete. Var det åhörardag i skolan var hon alltid en av mammorna som satt där och lyssnade.
Radion stod ofta på därhemma och hon var en flitig gäst i Kirunas rika kulturliv. Hon såg också till att hitta tid att läsa en bok och att träffa väninnor på syjunta och gymnastik. Och det fanns alltid tid till en kopp kaffe med fikabröd.
Lusten att göra mer fanns där. Det som började med vävkurser och enstaka kurser i engelska ledde till slut till lärarexamen när Barbro var en bit över fyrtio år fyllda! Det var en imponerande bedrift som inspirerat andra att våga tro på sin egen förmåga. Det blev många givande år som lärare för både ungdomar och vuxna på olika skolor i staden. Många av eleverna minns nog än hur Barbro, snabb i steget eller susandes på sin spark, kom full av energi till skolan för en ny arbetsdag.
Vävningen utvecklades till ett stort intresse som även gav nya vänner, både hemmavid och i stugan i Ångermanland där hon och Astor trivdes så bra. Det blev också många resor till syskonen som spritts över landet och längre resor till bland annat Kina, Australien, USA och Chile. Hon engagerade sig i Kvinnor för fred, Kvinnojouren och Röda Korset och många små koftor och sockar stickade hon till den växande skaran barnbarn och barnbarnsbarn.
Under de sista åren fick Barbro mycket fin omvårdnad på äldreboendet Movägen i Kiruna. Hon hade det så bra i sitt ljusa rum prytt med egenvävda gardiner och foton på barn, barnbarn, barnbarnsbarn och ett litet barnbarnsbarnbarn. En svartvit bild på den lilla flickan Barbro omgiven av föräldrarna och alla syskon stod på hedersplats tillsammans med ett foto från firandet av krondiamantsbröllopsdagen med Astor, som hon nu lämnat efter nästan 70 innehållsrika år tillsammans.
Astor
Ingela, Ann och Josefin med familjer