Byggnaden, dåvarande fängelse, är något som många varit nyfikna på. Tankarna har säkert snurrat i huvudet på de flesta. Hur levde de intagna från 1856 till 1979 där? Vilka brott hade de begått? Vår guide Andreas Brännström gav oss svar på många funderingar.
Från början var fängelset endast det runda tornet i två våningar som innehöll 17 celler. Oavsett brott så fanns en idé att isolera fångarna, det vill säga ingen kontakt med någon. Det fanns inte heller sängar utan de fick ligga på golvet, fick inte prata med någon. Detta trodde man skulle avskräcka att begå fler brott.
De lämnade aldrig cellen under den tid som de satt där. Fängelseprästen höll gudstjänst, celldörren öppnades minimalt med en hake och det var förbjudet att sjunga psalmer eftersom man trodde att de kunde förmedla budskap i sången. Ingen el fanns. bara oljelampor vilket gjorde att väggarna blev svarta och alla spår blev tydliga utifall någon försökte rymma genom cellfönstret.
Fångvakterna hade filttofflor på sig för att inte höras, kikade in genom den lilla luckan och såg på den sotade väggen om någon hade för avsikt att rymma.
Det tog 17 år efter att Luleå fick el innan det installerades på Vita duvan.
De brott som de straffade hade gjort var barnamord, lösaktigt leverne, hembränning, stöld, mord med mera. Många barn föddes inom fängelset.
Tack och lov så beslöts att den totala isoleringen skulle upphöra och de intagna fick arbetsuppgifter som att bo nät, läderarbeten med mera.
En enorm konstutställning har under hela sommaren intagit alla väggar och celler med konst- och konsthantverk. 47 konstnärer ställer ut sina verk och cellerna dignar av måleri, grafik, fine art prints, keramik och mycket mer
Efter den intressanta berättelsen om Vita duvan så var det fritt fram att uppleva konsten i lokaler och celler. En härlig känsla att ett mörkt och hårt styrt fängelse har blivit ljust och gästvänligt med massor av konst.
Tack Andreas för din guidning med stor inlevelse, och tack Nina och Lena för att ni fixat kaffe.