I vänthallen stod den här lördagen förväntansfulla mammor och pappor, far och morföräldrar för att välkomna och hämta sina kära. Det bjöds både på leenden och glädjetårar.
Julen är hemlängtans tid som sätter utflyttade på tåget och flyget för att få trampa fädernejord en stund och återknyta släkt och vänskapsband för några lugna eller hektiska dagar. Den stora snöstormen på fredagen bjöd de nyanlända på en riktigt fluffig vit ankomst.
Några av de mera gripande mötena fick vi föreviga när vi träffade Hans-Ola Ericsson som kramade om sina nyanlända söner Natanael och Arion 10 och 16 år gamla.
– Underbart att ses igen, förklarade pappa med tårar i ögonen och sönerna kramade sin pappa länge,länge.
Lång väg hade makarna Inger och Karl-Erik Nordberg från Storsand/ Edefors i Harads kört.
– Vi ska hämta vår son Åke som arbetar som forskningschef på Jordbrukstekniska institutionen i Uppsala. Han är en riktig naturmänniska och har räknat med att få åka skidor bland annat. Men det verkar bli lite kallt, befarade makarna Nordberg.
Vid taxi-disken i vänthallen var det lite lugnt trots alla tillresta. En ledig chaufför som väntade på transportuppdrag kommenterade med glimten i ögat:
– Det är alldeles för många anhöriga här. Dom borde ju vara hemma och koka knäck och julpyssla istället!