Jubilar
Han är född och uppvuxen i Korpilombolo/Lahdenpää och är det femte barnet i en syskonskara på åtta, varav fyra är i livet.
Redan som liten pojke började Harry arbeta i skogen. Han var väldigt duktig och energisk så i 20-årsåldern flyttade han till Värmland för att arbeta som skogshuggare åt Uddeholms skogsförvaltning.
Han har ofta berättat om hårt slit i skogen, kalla långa dagar och kvällar, snörika vintrar med snö upp till midjan när han pulsade fram till furan som skulle avvecklas, om hästen Brunte som troget arbetade vid hans sida och drog tunga timmerlass, hur snäll och trofast den var med sin tjocka man och hovar stora som tallrikar.
Efter några åt blev längtan hem till Norrland för stor så flyttlasset gick hemåt igen. Harry Järvenpää fick jobb på SCA i Piteå och byggde hus på Djupviken. Han trivdes väldigt bra men nu började ryggen värka efter hårt slit i skogen så han beslöt sig för att starta ett eget litet snickeri. Harry har alltid varit mycket arbetsam och händig, så snickeriet gick bra och han tyckte det var väldigt roligt. Men värken i kroppen blev alltmer påtaglig så redan i 50-årsåldern blev han sjukpensionär.
Jakt och fiske har alltid varit Harrys största intresse. Han hade många fina jakthudar; stövarna Cilla, Terra och Pano, de fina jämtarna Nalle och Grogg och även lilla Jacke som var en liten spaniel. Söt som socker, kanske inte den bästa jakthuden men väl den bästa vännen till yngsta dottern.
Harry Järvenpää har alltid varit mycket omtyckt av sina syskon och vänner, alltid ställt upp om någon behövde hjälp. Han har en underbar humor och har lockat fram många skratt.
Harry har alltid pratat så varmt om sina hemtrakter, längtat efter sina rötter och närheten till naturen och fiskevatten. Så när han fick tag i en tomt i hembyn byggde han sig en liten stuga.
För barnen är det roligt att höra hur glad och stolt han är över sitt egenhändiga bygge och att han trivs och mår gott där uppe i Korpis.