101 år och tiden bara går

- Jag är svag för kaffe när jag doppar, säger Beda Bergman som druckit upp två koppar medan jag fortfarande väntar på att den första ska svalna.I en lägenhet på Storgatan i Älvsbyn går hon fram och tillbaka. Med en gåstol som enda hjälp är Beda Bergman en väldigt självständig 101-åring.- Hemtjänsten ringde till mig fem i morse, de sa att jag ringt på larmet. "Vadå", frågade jag, jag har ju inget larm, jag ligger och sover.Beda Bergman föddes 1907 i den lilla byn Grubban utanför Älvsbyn. Vid 19-års ålder flyttade hon söderut till Kristinehamn och lite senare till Stockholm där hon lagade mat åt vassa journalister och tidnings-chefer på Dagens Nyheter.- Jag trivdes jättebra i Stockholm, men jag skulle inte vilja bo där nu, säger hon.Saknade strömmen
När hon var 35 år så åkte hon upp till Älvsbyn igen, hon skulle hälsa på sin familj en månad. Nu har det gått 66 år.- När jag såg vad mina bröder behövde kunde jag inte lämna dem. Jag stannade och skötte om dem, men jag saknade elektriciteten och radion. Det fanns inte i Grubban, säger hon.I dag tar Beda dagen som den kommer. Hon lever för sig själv, sina nära och kära, missionskyrkan och ungdomar.- Ungdomar ligger mig väldigt varmt och hjärtat. Det är mitt stora böneämne, de har så många problem i dag.Hennes engagemang för människor gör sig påmint under dagen. Telefonen ringer konstant när folk vill uppvakta och hälsa på henne. När det senare knackar på dörren skiner Beda upp, Doktor Jonssons dotter som hon skrutit upp så mycket under samtalet, stiger in genom dörren.- Beda var min dagmamma när jag var liten, hon brukade passa mig några timmar om dagen, säger Hanna Jonsson och ger sin gamla dagmamma en stor kram.- Den här flickan skickar en massa vykort, var hon än reser så skickar hon kort, säger Beda.Hanna Jonsson räcker över råmjölk, handplockade krusbär och en tekartong. Beda kramar hennes hand och en tår syns på kinden.De sätter sig ned och börjar skratta till gamla historier, men till slut måste Hanna gå.- Du finns i mina böner, säger Beda Bergman och ger henne en genomträngande blick.- Du har gett mig en bra bild av åldrandet, säger Hanna Jonsson och går.I Bedas åldrande finns inga tecken på ångest. Det finns ingen bitterhet eller rädsla när hon berättar om hur det är att bli äldre.- Jag har inga svårigheter, det här är någonting som alla måste gå igenom. Jag är tacksam för att hjärnan är frisk och jag klarar mig själv, säger hon.När Bedas hårfrisörska kommer är det dags att gå.- Vi rullar upp hennes hår varje lördag, piggare 101-åring är svårt att finna, säger Helena Niemelä.

101 år och tiden bara går

När hon fyllde 100 år blev hon gratulerad av kungen. I dag fyller hon 101 år och nu är det Kuriren som skramlat ihop till två grodbakelser. Med ungdomlig utstrålning och gammal godhet berättar Beda om sitt sekel.