Det dansades inför frånvända blickar i solskenet utanför landstingshuset i Luleå.
I styrelserummet några stenkast bort satt ansvariga politiker i presskonferens där man bland annat berättade att man kommer att avslå pengar till en lokal för professionell dans.
Inte oväntat presenterades punkterna för sparåtgärderna inom kultur och utbildning sist i programmet – som bekant svarar ju kulturen bara för drygt ett par procent av den totala landstingsbudgeten. När man ska ta till yxa för att få en landstingsekonomi i balans, gör inställda kultursatsningar varken till eller från. Men ser man på engagemanget bland alla dem som hoppats på ett Dansens hus hamnar frågan i ett annat läge.
Under de senaste åren har kulturen tagit plats i politiken på ett sätt som vi sällan sett här på våra breddgrader. Höga politiker har engagerat sig i kulturfrågor, sett vikten av dem i ambitionen att bygga hållbara samhällen där människor vill bo och leva. Det är inte för inte som just Norrbotten blev ett av de första länen som fick arbeta enligt den nya samordningsmodellen för kulturen – utan engagerade toppolitiker både inom landstinget och kommunerna hade det aldrig blivit verklighet.
Nu står Statens kulturråd beredd att satsa pengar på ett Dansens hus i Norrbotten. Viker inte undan ens när det kommer signaler från landstinget om att deras intresse svalnat. Kan tänka sig att samarbeta enbart med Luleå kommun, vilket torde vara en unik situation.
Frågan om en professionell dansscen i Norrbotten är väl utredd och genomtröskad. Alla som vet något om situationen tycker att det är ett bra förslag. Dessutom finns det en lämplig lokal i gamla Åhlénshuset. Finns bara viljan och ambitionen är det bara att sätta igång.
Nu säger landstinget nej till att satsa fyra miljoner kronor 2017 och ytterligare två miljoner kronor 2018. Frågan är vad Luleå kommun svarar på det?
För att inte tala om vad alla engagerade som samlades utanför landstingshuset för att ge sin syn på saken i ett fint koreograferat dansnummer säger? Och vad tycker alla andra dansare runt om i Norrbotten, de som trott på ett Dansens hus, som ser möjligheterna? De som är unga och har framtiden för sig, de som kan tänka sig att bo kvar eller flytta hit om bara rätt förutsättningar för ett bra liv finns?
Det här är en fråga som hör samhällsbyggandet till. En fråga som inte handlar om fastigheter och lokaler utan om själva det liv som levs. Med andra ord en framtidsfråga för en region som har svårt att behålla sina unga. De som en gång ska ta itu med andra viktiga frågorna, de som ofta stavas vård, skola och omsorg.
Så fortsätt dansa – ni är något viktigt på spåren.