SkrÀckexempel pÄ detta Àr lÀnder som bland andra Polen och Ungern dÀr man förbjuder och förÀndrar konstnÀrligt innehÄll, avsÀtter tjÀnstemÀn och dÀr man skrÀmmer till tystnad genom propaganda, hot och hat.
Politik Àr att vilja, men ocksÄ att ta ansvar för prioriteringar och för att sÀtta ramar för det som görs finansierat med vÄra gemensamma skattemedel. Vi förstÄr att det ocksÄ mÄste finnas en politisk styrning av kulturen, men var gÄr grÀnsen? SÀtter man ramar eller styr man det konstnÀrliga uttrycket?
Vi menar att man inom sÄ vÀl det fria kulturlivet som vÄra regionala institutioner mÄste stÄ fri frÄn politiskt inflytande över det konstnÀrliga.
Politikens uppgift bör vara att verka för möjliggörande av konstnÀrligt utövande i hela landet, att tillgÀngliggöra kulturen och sÀtta generella mÄl dÀr till exempel vikten av mÄngfald, jÀmlikhet, och breddade mÄlgrupper hör till.
Det Àr ytterst sÀllan en sjukvÄrdspolitiker talar om för kirurgen hur hen ska lÀgga snittet, sÄ varför skulle en kulturpolitiker bestÀmma vilka pjÀser som ska sÀttas upp?
Politiken behöver tillÀmpa en tydligare tillitsstyrning och ha förtroende för att institutionerna sjÀlva arbetar med adekvata omrÄden, utan detaljstyrning, hur kan annars konsten fÄ leva fritt och utvecklas? Offentligt finansierad konst och kultur ska i sin tur belysa samhÀllsfenomen och spegla sin samtid. Vilka frÄgor kommer faktiskt fÄ lyftas fram i förlÀngningen? Vi ser med oro pÄ hur en detaljstyrning av medel kan komma att begrÀnsa den konstnÀrliga friheten och det öppna demokratiska samtalet.
Den fria konsten kan skapa kÀnslor som man frÄn början inte var beredd pÄ. KÀnslor som ilska, sorg, glÀdje och förvÄning. Detta fÄr inte hindras, man kan inte alltid stryka medhÄrs och vara bekvÀm! IstÀllet mÄste vi tillÄta att teatern och scenrummet anvÀnds som ett demokratiskt verktyg dÀr man kan vÄga ifrÄgasÀtta, tillÄtas vara ett sÀtt att motverka Äsiktsbubblor och falska pÄstÄenden.
Politiken behöver kunna fÄ styra vad det gÀller generella mÄl och visioner, men ska hÄlla fingrarna i styr nÀr det kommer till hur det konstnÀrliga innehÄllet formas. Risken finns annars att det enda som kommer tillÄtas spelas pÄ vÄra teatrar runt om i landet Àr glÀttiga musikaler och intetsÀgande monologer som hyllar en desillusionerad bild av svenskhet.
Politiker ska skapa förutsĂ€ttningar och tillgĂ€ngliggöra konsten inte sĂ€tta repertoaren eller begrĂ€nsa det konstnĂ€rliga uttrycket. Uttrycket âarmslĂ€ngds avstĂ„ndâ anvĂ€nds ofta i de politiska samtalen och debatterna, men man mĂ„ste ocksĂ„ frĂ„ga sig vad uttrycket innebĂ€r i praktiken.
SÄ, hur lÄng Àr egentligen en arm?
à sa Kratz, ordförande (S), Lena Carlbom, vice ordförande (C), Lennart Thörnlund, ledamot (S), Olof Walldén, ledamot (S), Yvonne Rock, ledamot, Daniel Rylander, teaterchef Byteatern Kalmar LÀnsteater, Lena Engqvist-Forslund, teaterchef Teater VÀsternorrland, Lisa Hugosson, teaterchef Dalateatern, Thomas Sundström, teaterchef LÀnsteatern pÄ Gotland