Den 23 juni är det dags att ta klivet in i ”Det nya 50” alltså 70 år fyllda för Andreas Hoffsten, en så kallad söderkis men numera norrbottning.
Uppvuxen runt Mariatorget och Mosebacke i Stockholm med 10-12 biografer på nära håll. Biografmörkret blev både andningshål och ett slags universitet med kopiösa mängder B-filmer av tveksam kvalitet (biljettpriset var lågt: cirka en och femtio). Efter studier i historia och litteraturhistoria vid Stockholms universitet, kompletterat med en Facitkurs i maskinskrivning, bar det ut i arbetslivet. Först lektör på Rabén & Sjögrens bokförlag och jobb på Akademibokhandeln. Sen kvällsextra på belysningen på Dramaten och teaterförläggare dagtid vilket därpå ledde till åtta roliga år som pressekreterare på Riksteatern, som då huserade i Gamla Filmstaden i Solna. Det var och är historisk mark i svensk film med bland annat ett päronträd på gården som planterades av Mary Pickford och Douglas Fairbanks vid ett besök på 20-talet.
Så tog Andreas klivet över till Gärdet och Svenska Filminstitutet och blev redaktör för filmtidskriften Zoom. Det blev nästan 20 år i Filmhuset innan kärleken och en nyfikenhet på nya landskap lockade till flytt 100 mil norrut. Tre numera vuxna barn hanns med dessförinnan. Och nu är Andreas dessutom morfar till fyra.
Livet i Hovlös fylls av pyssel med höns, bikupor och linderödskultingar, skrivjobb bland annat för Kuriren som krönikör och recensent, fiske och jakt samt en och annan seglats på älven. (I trissjollen Misan som köptes bättre begagnad för en ”panna rötjut”). Andreas tillbringar även en och annan timme i Royalbiografens maskinrum och var i allra högsta grad delaktig i att Luleås kvartersbiograf fick en mer central placering i staden. Han är föreningen Folkets Bios ordförande och håller även i filmhistoriska studiecirklar på Senioruniversitet. I allt övrigt gillar han att läsa - enligt devisen hos Falstaff, Fakir: ”Flitigt läsa gör dig klok, därför läs varenda bok.”
Coronaviruset har lagt de större festplanerna på is – men med största sannolikhet finns det kaffe och tårta eller en öl och en ”slang med halka” för de som har vägarna förbi.