SCA är Europas största privata skogsägare och har näst intill hela sin skogstillgång lokaliserad till Norrlandslänen. Det är här vi årligen investerar miljardbelopp i lokalsamhällen, infrastruktur och gör virkesaffärer med privatpersoner. Det är också i dessa regioner vi anställer en god bit över 3 000 personer och bidrar med mycket stora ekonomiska värden till alla plan av välfärden.
Som en del av detta skapar vi också en årlig klimatnytta på ungefär 13 miljoner ton koldioxidekvivalenter, vilket kompenserar för ungefär en fjärdedel av Sveriges territoriella utsläpp.
Allt detta är möjligt tack vare vår förnybara råvara. Den är själva grunden för att samhället ska kunna bygga mer i trä, ersätta plastförpackningar med papper eller för den delen driva flygplan utan bränsle baserat på olja.
Det kräver i sin tur att färdigvuxna skogar skördas och återplanteras.
Detta, brukandet av skogen, ska självfallet ske med en hög nivå av hänsyn där många olika värden ska balanseras mot varandra. I vissa fall innebär det att skogar helt undantas från bruk och i andra fall innebär det att avverkningarna sker med olika typer av hänsynsåtgärder som bygger skogar som efter återplantering är varierade när det gäller ålder och trädslag.
Grovt förenklat är det så svenskt skogsbruk fungerar och det har gett oss skogar som har nettotillväxt och i praktiken dubblerat mängden stående skog under samma tid som uttaget av råvara också dubblerats.
Med detta som bakgrund är det positivt att Sveriges Radio Ekot genomför en granskning av avverkningar i fjällnära skog. Deras journalistik lyckas blottlägga den grova populism och alarmism som driver de skogliga aktiviströrelserna och beklagligt nog vilseleder en och annan människa.
Ekots underlag visar att ungefär 1 500 hektar fjällnära skog avverkats på årsbasis i en avgränsad del av geografin och det beskrivs av en representant från Naturskyddsföreningen som ”fruktansvärt kortsiktigt”.
Den påstådda kortsiktigheten utgör i själva verket mindre än en promille av den samlade fjällnära skogen, vilket innebär att även i ett hypotetiskt scenario där all fjällnära skog var brukningsbar så skulle det krävas en god bit över tusen år att avverka och återplantera.
Detta kommer givetvis inte att ske eftersom den absolut största delen av den fjällnära skogen redan är formellt undantagen från skogsbruk och därför aldrig kommer att avverkas.
Även om man bara förhåller sig till den mindre arealen, som är föremål för Ekots granskning, så motsvarar avverkningarna ungefär 0,25 procent av arealen, en avverkningstakt som är väsentligt mindre än i resten av Sverige. Dessa högst begränsade avverkningar kräver dessutom att Skogsstyrelsen bedömer att marken inte har höga naturvärden för att avverkningstillstånd ska beviljas.
Allt detta känner givetvis Naturskyddsföreningen till, men det väljer föreningen att aktivt undanhålla för att möjliggöra rent missvisande alarmism som riskerar att vilseleda såväl allmänhet som beslutsfattare på olika nivåer. Det är ytterst beklagligt att man valt att agera på det sättet. I stället för att föra en saklig och nyanserad dialog vulgariserar man samtalet.
I sin förlängning riskerar det också att leda till ännu fler intrång i helt vanliga privatpersoners äganderätt, som är skyddad av grundlag i Sverige och dessutom upptagen i Europakonventionens rätt till egendom.