Viktigt att omsätta goda ambitioner i handling

Vi tycks vara eniga om behovet och vikten av att skapa bästa förutsättningar för personalen i RN. Tydligt hittills är att vi och våra medlemmar inte ser dessa ambitioner omsatta i praktik.

Vi tycks vara eniga om behovet och vikten av att skapa bästa förutsättningar för personalen i RN. Tydligt hittills är att vi och våra medlemmar inte ser dessa ambitioner omsatta i praktik.

Foto: ADAM JOHANSSON

Debatt2020-05-05 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Slutreplik på svar från Per Berglund, chef division länssjukvård, Anna Pohjanen, chef division närsjukvård, Luleå-Boden, Anna Alm Andersson, chef division närsjukvård, Gällivare, Kiruna, Kalix och Piteå, Pia Näsvall, chefsläkare

Helt säkert är att rådande coronaepidemi är en omständighet som föranleder extraordinära åtgärder. De förändrade utbildningsförutsättningarna för AT- och ST-läkare vi beskriver genomfördes dock innan detta och av ekonomiska skäl. Att man behåller vissa utbildningsmoment är bra, men till stora delar inte ett val arbetsgivaren gör då föreskrifterna för AT- och ST-tjänster kräver dem. Ett val Region Norrbotten (RN) däremot gjort är att införa stopp för icke nödvändiga utbildningar. Detta gäller samtliga personalkategorier. Man lägger sig därmed på lägsta möjliga nivå. I förlängningen blir den erbjudna vården sämre, då sjukvård är en kunskapsbaserad verksamhet.

Ytterligare ett krav för AT-tjänster är att regionerna skall tillhandahålla sådana. Det är positivt att antalet AT-tjänster i RN utökats med 10 stycken de senaste 5 åren. Parallellt har behovet, och den möjliga rekryteringsbasen, ökat markant. Den minskning vi refererar till gäller att RN för hösten minskat antalet tillsatta AT-tjänster med fem. Konsekvensen av minskat AT-inflöde är ett minskat utflöde av legitimerade läkare, oaktat hur många som befinner sig under utbildning i nuläget.

Påståendet om utebliven finansiering av ST-tjänster ifrågasätts med hänvisning till beviljade dispenser och förändrad finansiering. För vårt givna exempel, ST i allmänmedicin, innebär förändringen som RN hänvisar till att centrala medel inte ges för nyanställning. Den enskilda enheten får bära hela kostnaden. Samtidigt ligger ett generellt besparingskrav på tiotalet procentenheter relaterat till Omställningen. Med stöd i vad verksamhetschefer och intressenter av ST berättat för oss är den praktiska konsekvensen av detta att man inte kan anställa. RN behöver inte säga anställningsstopp om man omöjliggör nyanställning. Man får det genom strypt finansiering.

Gällande löneutvecklingen för AT fick länets AT-läkare under våren beskedet att deras lön inte revideras i år, och den lön som erbjuds för de som nu anställs är densamma som året innan. Utebliven revision är en reallönesänkning och knappast rekryterings- eller förtroendebefrämjande.

ST är en tillsvidareanställning, inte ett tidsbegränsat förordnande. De befintliga avtal som RN refererar till innebär att ST-läkare omfattas av årliga lönerevisioner, precis som för övriga tillsvidareanställda medarbetare. Däremot omfattas inte ingångslöner för ST-läkare, vilka under de senaste åren hållits oförändrade eller till och med sänkts.

Beroende på hur statistiken angående lönenivåer tolkas, ges olika bilder gentemot landet i övrigt. Vid en första anblick ser Norrbottens medellöner relativt övriga bra ut. Medellön är dock ett trubbigt mått. Enskilda fall påverkar genomsnittet mycket. Så blir det när totala antalet läkare är få- lägst i landet, sett till folkmängd. Ett i sammanhanget bättre mått är ingångslön. Känner man från RN inte igen sig i detta, bistår vi gärna med den dokumentation som tillsänts oss de senaste åren från löneförhandlande ST-läkare vid anställning. Samma bild ges för övrigt i motsvarande korrespondens för specialistläkare. 

Utrymme finns för självrannsakan och positiva förändringar hos RN; Som tidigare nämnts stannar mindre än hälften av påbörjade ST inom allmänmedicin som specialister. Nuvarande agerande, som pågått flera år innan besparings- och krisåtgärder, främjar inte bemanningens långsiktiga utveckling.

Vi tycks vara eniga om behovet och vikten av att skapa bästa förutsättningar för personalen i RN. Tydligt hittills är att vi och våra medlemmar inte ser dessa ambitioner omsatta i praktik. Vi deltar gärna i dialog och arbete med artikelförfattarna framöver för att rekrytera och behålla vårdens, och RN:s viktigaste resurs - medarbetarna.