Skjutningarna i vårt kära Sverige fortsätter med oförminskad styrka. Alla blir vi bestörta när små barn drabbas. Nu senast i Flemmingsberg utanför Stockholm.
Våra ledande politiker uttalar sin verbala avsky över det som händer, samtidigt som de ropar på fler poliser, fler poliser. Våra poliser gör vad de kan men hela vårt samhälle måste ställa upp, för att komma tillrätta med problemen.
Alla är vi bestörta, vart är vi på väg. Hur kan det ha blivit så här i vårt lugna och älskade Sverige ? Skjutningarna i Sverige är de värsta i hela Europa. Kan det vara så att vi nu får skörda det vi sått under lång tid ?
Allt som heter moral och etik har ansetts hämmande och skadligt för den personliga utvecklingen och i hela vårt samhället. Allt vad kristendomen stått för måste bort från vårt samhälle, Inte minst från våra skolor har varit ett ledord i debatten.
Politiker och samhällsdebattörer har med emfas hävdat det skadliga som kristendomen medfört.
Samtidigt har skaror av traumatiska ungdomar från krigshärjade länder strömmat in i vårt land. Självklart är det vår plikt att hjälpa och ge en fristad åt människor som flyr för sina liv. Men att lämna dem vind för våg hjälper varken dem eller oss. En väl fungerande integration måste till där alla nyanlända bland annat blir medvetna om vilka regler som gäller i vårt land.
Förre polisen, riksdagsmannen(s) och landshövdingen Ragnar Lassinantti berättade om situationen i sapmi i mitten på 1800-talet. Stölder, dryckenskap och sedligt förfall var rådande. Han sa att det som 100 fjärdingsmän med vapen i hand inte kunde lösa det gjorde prosten Laestadius med sin tunga. Folket vaknade och insåg vart deras destruktiva livsstil förde dem. De vände om.
Var det så fel och skadligt att folket fick lära sig de tio budorden och lite hyfs? Det blev ju folk av dem och oss ändå. Jag tror att vi behöver inse hur fel vi tänkt och återvända till kristendomens grundläror. Back to basic.