Nadja Ståhl är sjuksköterska och opinionsbildare. Hon har länge varit öppen med sin trasiga barndom i hopp om att andra barn ska kunna räddas från samma öde.
Behandling med psykofarmaka ökar kraftigt och resursstarka föräldrar är oftast avgörande för att barnen ska få hjälp. Det är oroväckande och får mig att tänka på min egen uppväxt.
I mitt barndomshem förekom missbruk, psykisk ohälsa, våld och otrygghet. Föräldrar som inte är starka nog att ta hand om sig själva, hur ska de klara av att ta hand om barn? Och vad händer med de barnen?
I skolan, på fritiden, hos kompisar var det ingen vuxen som frågade mig hur jag hade det. I sjukvården var det ingen som frågade trots att jag ibland gick ensam på läkarbesök eller låg inlagd på sjukhuset som 16-åring utan föräldrar. Ambulans och polis larmades till oss på helgerna på grund av våld och min mammas ångestattacker eller självmordsförsök, gjordes ingen orosanmälan? Eller när skolsköterskan skickade mig till jourmottagningen med hjärnskakning och brutet finger som jag hade gått med någon dag utan att mina föräldrar sökt vård. Alla stunder jag satt hos rektorn för dåligt beteende i skolan? Inte ens när jag hade synliga blåmärken i ansiktet frågade någon hur jag egentligen hade det.
Som 16-åring gick jag till själv till socialförvaltningen. Jag var ensam och bad om hjälp men blev hänvisad till mina föräldrar då jag var under 18 år. Mina föräldrar som förstörde mitt liv och var de sista jag kunde lita på! Det var mina föräldrar som dumpade mig och tvingade mig till att leva självständigt som 16-åring. Det visste såklart inte handläggaren på socialen, men hen frågade heller aldrig.
Enligt organisationen Maskrosbarn lever 500┣000 barn i Sverige med en förälder med psykisk sjukdom, missbruk eller som utsätter dem för våld. Dessa barn mår ofta väldigt dåligt och finns förmodligen inte på en kölista till vården för att de saknar resursstarka föräldrar. Därför är det viktigt att vi alla hjälps åt. Ibland räcker det med det lilla men man kan också bli kontaktfamilj, familjehem osv. Det behövs!
Genom att vara goda förebilder och våga fråga kan vi förändra barns framtid. Ställ frågor, var nyfiken och visa att du bryr dig! Det kan betyda allt för ett barn. Vi kan också göra orosanmälningar enkelt och anonymt via kommunens hemsida som privatpersoner. Bättre att göra en för mycket än ingen alls.
Jag har länge varit öppen med min historia. Jag hoppas att det kan hjälpa andra barn och unga till en ljus framtid, precis som min blev.