Problemet har nyligen formulerats genom ett öppet brev till kulturminister Parisa Liljestrand (M) från regionstyrelsen för Norrbotten och kommunstyrelserna i Gällivare, Kiruna, Pajala och Övertorneå samt berörda minoritetsorganisationer. Det svar som kommit har enbart bestått av fagra löften och allmänna ordformuleringar.
Sannings- och försoningskommissionens rapport (SOU 2023:68) tryckte på att det var hög tid för regeringen att aktivt starta upp försoningsprocessen medan tid fanns för de efterlevande som konkret drabbats av försvenskningspolitikens assimileringssträvan att undergräva meänkieli och tornedalska kulturyttringar för att ersätta detta med det svenska språket, svensk kultur, svensk geografi och svensk historieskrivning. Det orsakade ett osynliggörande och en utbredd skamkänsla att vara otillräckligt svensk långt in på 1900-talet. Det handlar om att ge upprättelse för individer och minoriteten i sin helhet, återupprätta deras egenvärde samt erkänna deras bidrag till Sverige som nation.
Kommissionen yrkade särskilt på att regeringen utan dröjsmål måste erkänna kränkningarna. Att regeringen tar på sig ansvaret för att driva försoningsprocessen och att den sker genom dialog med minoritetens representanter. I detta arbete innefattas bland annat diskussion om inflytande och egenmakt för minoriteten, stöd till etablerande av huvudmuseum, stöd till ett informationscentrum för minoriteten, utökat organisationsbidrag och stöd till forskning om minoriteten.
Vi kan inte se att något av kommissionens föreslagna åtgärder har förverkligats. Det vi i själva verket fått reda på via minoritetens egna företrädare är att statsrådets tjänstemän närmast aktivt negligerat minoritetsgruppens representanter både ifråga om antalet möten och när dessa väl har hållits har tjänstemännen lyssnat med ett halvt öra.
Att en sådan negligerbar hållning fortfarande finns är djupt bekymrande och vi ser en risk att rapporten läggs på en hylla för att samla damm och glömmas bort. Därför måste Liljestrand aktivt se till att en försoningsprocess kan komma till stånd.
Vi vill påminna statsrådet om att denna kommissionsrapport är den första sannings- och försoningskommission som tagits fram inom svensk förvaltningshistoria. Bara en sådan sak inger respekt för kommissionsarbetet och en moralisk skyldighet för regeringen att fullfölja.