I sex kuriren-artiklar har LTU:s teknikhistoriker professor Staffan Hansson utförligt skildrat Luleås utveckling från en av flera småstäder längs norrlandskusten till dagens ”stålstad”. En stad nu utrustad med ett tekniskt universitet, ett stort kulturutbud, elitidrott på internationell nivå och därmed en helt ny attraktivitet som bostadsort.
Han avslutar sin historiska tillbakablick med frågan om hur den ”nya gröna industrialiseringen”, med CO2-fri stålproduktion, ett enormt elkraftsbehov och utökad hamnkapacitet med mera ska samordnas och finansieras med de samhällsinvesteringar som samtidigt krävs. Någon måste givetvis betala, men i vilken grad är det stat, kommun, region, näringsliv och/eller enskilda?
Det som nu händer i norr har också motiverat till ett nytryck av idé-historikern Sverkers Sörlins avhandling från 1988, ”Framtidslandet” (Teg publishing 2023). Sörlin ger en bred skildring av den omfattande diskussion som nationellt ägde rum i slutet av 1800- och början av 1900-talet.
Då handlade det om att trävaruindustrins snabba expansion ställde ”allt på ända”. Till och med det nationella politiska systemet måste grundligt reformeras. Hela lagstiftningen om ägandet och dispositionsrätterna till mark och vatten måste skyndsamt moderniseras. Men det tog förstås ett antal årtionden att få nya lagar på plats, det vill säga in på 1920-talet.
I slutänden handlade det om allmän och lika rösträtt för både kvinnor och män. Sammanfattningsvis klarade Sverige dock av den enorma omvandlingen från 1800-talets mitt, då landet näst Finland var fattigast i Europa, till att bli ”världs-tvåa” (i BNP/Capita), strax bakom USA, 100 år senare, det vill säga på 1950-talet!
Men med en historisk utgångspunkt är det viktigt att förstå vad som skiljer ”då” från ”nu”. Dagens globalisering har bland annat lett till mycket stora och komplicerade produkt- och handelsflöden, egentligen en ”helt ny värld”. Då Putin nyligen skruvade åt olje- och gaskranarna till Europa fick det inte alls den direkta effekt han önskade, men för 50-60 år sedan hade det nog lyckats! Nya producenter och regioner kunde snabbt, via nya leveransvägar till nästan oförändrade priser, förse oss med energiråvarorna.
Den största frågan är nog delvis en annan än de Hansson och Sörlin behandlar. Det finns en fundamental skillnad mellan då och nu. Den ”gamla industrialiseringens” behov av arbetskraft kunde tillhandahållas av en ihållande och kraftig naturlig folkökning, såväl vid kusten som i skogsbygderna. Barnaskaror på mellan 8 till 15 var då det ”normala”, men så ser det inte ut i dag!
Fakta för Norrbotten, för årtiondet 2012 till 2022, är att 5 141 fler personer avled än som föddes. Samtidigt flyttade nästa 15 700 fler personer från länet till övriga Sverige, än de i motsatt riktning. Folkmängden är ändå oförändrad!
Förklaring: en stor invandring, det vill säga att 20 750 fler personer kom till länet utomlands ifrån, än de som lämnat länet och landet. Det kan vara rätt svårt att förstå och acceptera vad dessa realiteter innebär? Det handlar om olika människor med olika bakgrunder. Stor öppenhet och tolerans måste till, medan trångsynthet, fördomar och genuin okunskap kan bli väldigt problemfyllt.
Att det till exempel kan komma att byggas en moské på Hertsön måste vi nog klara av mentalt om man bryr sig om vad Luleås och länets framtid kräver.