Syftet med ledaren, eftersom det verkar undgå debattörerna, var att kritisera samebyn som organisationsform. Detta eftersom den är värd att kritisera. Att på detta sätt sammanblanda ekonomiska intressen med rättigheter av såväl förvaltningsteknisk som demokratisk kollektiv natur leder till problem. Ledarsidans uppfattning är att det bland annat är ett dåligt sätt att tillvarata samernas rättigheter som urfolk. Detta beror även på att en så liten del av samerna är organiserade i samebyar, och att de som står utanför i praktiken inte heller har möjlighet att bli medlemmar.
Styrelsen har förstås helt rätt i att samebyar inte är ekonomiska föreningar, de är samebyar. Liknelsen vid ekonomiska föreningar gjordes för att förklara hur samebyn är konstruerad och den har stora likheter med just dessa.
Sametingets styrelses representanter och ledarsidan är också helt överens om att samer hör hemma i Sverige. Ingen har hittills i debatten heller påstått något annat, vilket också vore absurt. Detta inser säkerligen även styrelsen och försöken att föra nazism och rasism i detta förefaller på grund av sin orimliga natur främst vara ägnat att skrämma andra från att kritisera samebyn som konstruktion. Ett politiskt projekt med andra ord.
På samma sätt bör även försöket att helt sammanfläta samebyn som organisation med sina medlemmar betraktas. De skriver att om de kritiserar Kuriren för att ha publicerat min ledare – kritiserar de inte då även mig? Givetvis. Men liknelsen är felaktig. Ett bättre alternativ vore att fråga sig hur det ligger till om de kritiserar tidningar – kritiserar de då även journalister som yrkesgrupp? Nej, givetvis inte. Utan journalister är tidningen bara en bunt blanka papper, men tidningar och journalister är inte samma sak. Man kan kritisera den ena utan att kritisera den andra. Så måste det också vara med samebyar och samer. Det är skillnad på medlemmarna och samebyn.
Ingen har heller hetsat någon att göra någonting, vare sig mot samer eller någon annan. Varför Sametingets styrelse så gärna vill få det att framstå som det är ett mysterium.