Debatt
Effekterna av detta kommer påverka väldigt många barn och unga i vårt län då utbildningen under flera decennier täckt upp kompetensförsörjningen för musik i både grundskola och kulturskola i vårt län. En stor majoritet av länets musiklärare är utbildade vid Piteå musikhögskola och de flesta kommuner är i dag organiserade med kombinerade musiklärartjänster mellan grundskola och kulturskola. Ett system som tryggar kvalité, attraktivitet och heltidstjänster.
Anledningen till nedläggningen uppges vara att det saknas relevant forskning och för att komma till rätta med detta skulle det krävas ett tillskott av 3,5 miljoner årligen enligt LTU:s egen utredning. Nedläggningen handlar alltså inte om minskad efterfrågan av musiklärare. Sanningen är faktiskt den motsatta.
Enbart Norrbottens kommuner har behov av över 40 utbildade musiklärare inom fem år och ytterligare 30 stycken nästkommande femårsperiod enbart för att täcka planerade pensionsavgångarna. I hela Sverige kommer i bästa fall ungefär 100 musiklärare per år att utexamineras, dessa 100 musiklärare ska alla 21 län slåss om. Tilläggas bör att det behövs ungefär 600 nya musiklärare per år för att täcka Sveriges samlade behov. Det är en ekvation som inte går ihop. Hur hamnade vi här?
Redan för 20 år sedan startade en lång rad skolreformer som gör att vi nu yrvaket inser att det är på väg att gå käpprätt åt pipsvängen. 2001 försvann uppdraget till universitet och högskolor att erbjuda Instrument- och ensemblelärarutbildningen (IE). Denna ihop med inriktningen mot Grundskola och gymnasium (GG) är de utbildningar som de flesta idag undervisande musiklärare har. Lärosätena kunde ändå fortsätta att ge IE-utbildningen under tio år, vilket många gjorde då det var en populär utbildning både bland sökande och arbetsgivare. Utbildningen gav oss lärare som kunde undervisa brett, inom t ex kulturskola, grundskola, särskola och gymnasium. 2011 försvann IE eftersom det beslöts att alla lärarutbildningar skulle kopplas till ett obligatoriskt specifikt ämne i grundskola eller gymnasiet, t ex musik. Högre vederbörande ansåg att det följaktligen inte behövdes lärarutbildningar för icke-lagstadgade skolformer som kulturskolan. Ytterligare skolreformer genomfördes som än mer försvagade estetiska ämnens status i vårt skolsystem, bland annat nya läroplaner för grundskola och gymnasium, nya timplaner och instiftandet av meritpoäng. Påföljden blev inte helt oväntat att intresset och söktrycket på den nya ämneslärarutbildningen sjönk, kvalitén på utbildningen kunde inte upprätthållas. Och här står vi nu.
Danslärarutbildningen via Luleå Tekniska universitet lades ned redan i fjol och nu läggs också musiklärarutbildningen ned. Kulturskymning är ett alltför svagt ord för vad som är på väg och hända. Detta är en fråga som berör hela länet, ja faktiskt hela landet - och vår framtid. Vi förstår att besluten som på riktigt kan vända detta måste tas på nationell politisk nivå, då det var beslut på den nivån som satte igång vår resa in i mardrömmen. Under tiden vi väntar på nya kloka skolreformer så anser vi att 3,5 miljoner per år en billig lösning för att rädda kompetensförsörjningen de närmaste 10 åren för de 35 000 barn och unga i Norrbotten som berörs.