Sverige gjorde skillnad för Östersjöströmmingen

Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) skriver här om förhandlingarna kring fisket i Östersjön och vad Sverige bidrog med i processen.

Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) skriver om vad Sverige faktiskt bidragit med i förhandlingarna om fisket i Östersjön.

Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) skriver om vad Sverige faktiskt bidragit med i förhandlingarna om fisket i Östersjön.

Foto: Christine Olsson/TT

Debatt2024-11-06 01:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag delar den besvikelse som uttrycks om höga fiskekvoter för sill och strömming. Det är dock viktigt att förklara hur beslut fattas och att Sverige, givet förutsättningarna, gjorde skillnad i förhandlingarna. 

Det räcker med kvalificerad majoritet (två tredjedelar) för beslut och inget land har veto. Sverige var det land som drev på för lägst kvoter, under kommissionens förslag. Detta för att snabba på strömmingens återhämtning. Den linjen var vi tyvärr ensamma om. Andra länder verkade i motsatt riktning. 

Efter tuffa förhandlingar sattes kvoterna i Bottenhavet och centrala Östersjön till den lägsta nivån i intervallet som presenterades av internationella havsforskningsrådet, ICES. Om vi som restriktivt land hade ställt oss vid sidan av, hade slutresultatet blivit betydligt högre. Ungefär 15 000 ton högre. 

Vi ville som sagt ha lägre kvoter, men bidrog alltså till att dra slutresultatet nedåt. 

Det blir minst sagt vilseledande och populistiskt när Sven Nordlund och Siw Ahlfort från Miljöpartiet försöker få läsarna att tro att deras parti skulle vara något gångbart alternativ. Fakta talar emot. Miljöpartiet satt nyligen i regering. Under alla dessa år var kvoterna högre än nu. Vissa år dubbelt så höga. Den som synar siffrorna bakåt ser också att den rödgröna regeringen, sedan de fleråriga planernas införande 2016, aldrig fick ner kvoterna för båda bestånden till den vetenskapliga rådgivningens lägsta nivå, dvs nivån som nu blev. 

Inför årets förhandlingar bjöd jag in Östersjöländerna till Sverige för att diskutera läget och ge dem djupare insyn i de problem som många av våra småskaliga kustfiskare vittnar om. Den typen av initiativ har, mig veterligen, inte tagits på många år. 

Regeringen har också lagt fram en havsmiljöproposition, den första i sitt slag sedan 2009. Där aviserar vi flera åtgärder såsom bättre förvaltning av säl och skarv och utflyttad trålgräns för fartyg över 24 meter.

Min bild är att det finns en hög grad av samsyn i svensk debatt. Däremot måste vi fortsätta arbeta för att fler länder ansluter sig till vår hållning när det gäller fisket i Östersjön. Ju fler svenska politiker och andra företrädare som är med och påverkar kollegor ute i Europa desto bättre.