I fina ord och formuleringar är det enkelt att uttrycka sin vilja att värna om vår landsbygd. Det är däremot betydligt svårare att i praktisk handling leva upp till den viljan, det fick vi verkligen bekräftat vid senaste sammanträdet med fullmäktige i Boden.
Vid mötet den 18 november skulle fullmäktige ta ställning till en motion som föreslog att villkoren för åtgärdande av enskilda avloppsanordningar skulle förbättras genom att kommunen skulle höja bidraget och att regelverket skulle ses över.
För alla med en verklig vilja att ge medborgare i landsbygden stöd för att åtgärda sina anläggningar och med en ambition om att ta ansvar för miljön borde det vara självklart att stödja motionen.
Tyvärr verkar det dock vara så att de fina orden och formuleringarna bara var just fina ord från en stor del av församlingen.
Vi i Bodenalternativet har seriöst tittat på frågan och jämfört förhållanden mellan de kommunala satsningarna i tätorten med de enskilda satsningar man tvingas till på landsbygden. Här kan man tydligt se att skillnaderna är stora.
I många sammanhang pratas det om att vi i vår landsända är styvmoderligt behandlade jämfört med landet i övrigt och vi tycker att satsningar av olika slag bara hamnar i landets mellersta och södra delar. Jag skulle vilja jämföra just detta med det som hände i fullmäktige den 18 november.
Landsbygden blir styvmoderligt behandlad av vår kommunledning och intresset för att verkligen värna om, och vilja utveckla kommunens ytterområden verkar bara finnas på papper.
Det mest iögonfallande är att Centern ”duckar” i ärendet, Centern som tidigare ansetts vara förespråkare för en levande landsbygd verkar numera helt vara ”uppslukade” av ”Stureplanscenterns” filosofi.