Norrbottningarna vill ha en fast namngiven läkare på sin vårdcentral. Att veta vem som har ansvar för ens medicinska behandling skapar trygghet. Kontinuitet i relationen mellan läkare och patient förbättrar också möjligheterna för en långsiktigt god vård.
Särskilt viktigt är detta ofta för människor med kroniska sjukdomar eller multisjuka äldre. När hela befolkningen har en egen läkare underlättar det såväl förebyggande hälsoarbete som tillgängligheten och kontinuiteten för de patienter som söker sig till primärvården.
För att säkerställa att alla får en fast läkare på sin vårdcentral krävs dock en långsiktig satsning på fler specialistläkare i allmänmedicin. Specialisterna i allmänmedicin utgör stommen i primärvården och är de som möter flest patienter.
Redan för 72 år skrev Axel Höijer i en statlig utredning “den öppna läkarvården i Sverige” att “siffran 1500 invånare per allmänläkare har år 1946 angivits som den lämpliga beräkningen av den amerikanska staten Manitobas läkarbehov. Uppenbart är dock, att vi Sverige icke inom överskådlig framtid kan nå upp till denna standard”. Han hade rätt redan för 72 år sedan. I dag 2021, är bristen på specialister i allmänmedicin fortfarande stor.
19 av 21 regioner att de har brist på specialistläkare. Även inom andra specialiteter än allmänmedicin som psykiatri och akutmedicin är behoven av att anställa betydligt större än tillgången på läkare. Bristen är allra störst i Norrbotten som enligt en rapport från Socialstyrelsen har lägst andel specialistläkare per invånare i landet.
Samtidigt som bristen på specialistläkare i allmänmedicin är i princip konstant väntar stora pensionsavgångar. Enligt statistik från Socialstyrelsen är nästan 40 procent av samtliga specialister i allmänmedicin över 60 år. Läkarförbundet ser också att det är särskilt svårt att rekrytera läkare på landsbygd och i glesbygd. För att kunna garantera en jämlik vård och ge alla människor i Sverige en fast läkare inom primärvården krävs minst 1 500 fler specialister i allmänmedicin fram till 2027. Vi tror att det kommer att krävs fler.
En förutsättning för att det ska bli möjligt är att dagens specialistläkare i allmänmedicin har en hållbar arbetsmiljö och en rimlig arbetsbelastning. Det är de som ska agera handledare och det är deras arbetsvillkor som påverkar hur många av de unga läkarna som väljer allmänmedicin. Här krävs ett långsiktigt arbete.
Att utbilda specialistläkare tar tid. Läkarutbildningen är 5,5 år på universitetet. För att sedan få läkarlegitimation behövs en allmäntjänstgöring under minst 18 månader. Därefter görs specialiseringstjänstgöring under minst 5 år för att bli färdig specialist
I dag är det regionerna som har i uppdrag att utbilda tillräckligt många läkare. De har misslyckats. Det finns inte någon långsiktig strategi, vilket nu resulterat i en akut brist på specialistläkare.
För att nå målen om fler specialister i allmänmedicin och att rätten till fast läkare ska bli verklighet så måste staten överta ansvaret för läkares utbildningstjänster. Regionerna har inte klarat att leva upp till medborgarnas krav. Nu måste staten ta ansvar. Vi ska inte behöva vänta ytterligare 70 år på att tillgången till specialistläkare blir tillräcklig för att regionerna ska kunna möta de behov som finns och garantera medborgarna en trygg patientsäker vård.