Sommaren är nu med besked över och de flesta av oss har haft en välbehövlig sommarsemester. För vården är dock sommaren ingen dans på rosor. De rapporter Vårdförbundet fått från medlemmarna och via media är att läget i vården sommaren 2019 har varit tuff för de anställda. Eftersom problemen återkommer år efter år måste vi ställa frågan till er ansvariga – hur tänker ni? Folk slutar inte bli sjuka och föda barn bara för att det är sommar, tvärtom föds det exempelvis fler barn under sommaren. I Norrbottens olika vårdverksamheter signalerar medlemmar om den ständiga bristen på kollegor året runt, så även sommartid, då den ytterligare förvärras. Många extra arbetspass i kombination med obefintliga pauser i form av raster, på grund av en hög arbetsbelastning och stängda vårdplatser.
Bristen på barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor, särskilt specialistsjuksköterskor, är vårdens största problem och borde därför vara i fokus för varje ansvarig politiker och chef om man vill korta köer och höja kvaliteten. Istället får vi till oss det ena hårresande exemplet efter det andra på en personalpolitik som driver medarbetaren till bristningsgränsen eller riskerar patientsäkerheten.
Vårdförbundets medlemmar har verkligen ställt upp även denna sommar, med risk för sin egen hälsa. Återigen lockar arbetsgivaren medvetet till mindre vila och återhämtning genom att erbjuda våra medlemmar extra pengar för att ta extra arbetspass alternativt flytta sommarsemestern. Regionens politiker och chefer bränner ljuset i båda ändar med en sådan personalpolitik. I förlängningen riskeras både vårdens kvalitet och säkerhet om fler nyckelkompetenser slutar eller blir sjukskrivna, och det kommer knappast att locka alla de nya medarbetare vården behöver framöver. Övertidsberget är konstant och befintlig personal slits slutligen ut, det kan vi som fackförbund inte stå bakom - denna onda spiral måste brytas och den måste brytas nu!
Ledande forskning visar att man får en högre dödlighet på avdelningar där det inte finns tillräckligt med sjuksköterskor. Hög kompetens inom det akademiska ämnet omvårdnad krävs för att den nära patientvården ska hålla hög standard och vara patientsäker. Då krävs arbetsgivare som förmår att både behålla erfarna nyckelkompetenser och att locka nya. Att ersätta med andra yrkesgrupper är helt enkelt inte patientsäkert. Vårdförbundet söker nu efter modiga politiker som vågar prioritera vårdens nyckelgrupper så att vi kan korta vårdköerna och säkra vårdens kvalitet långsiktigt. Ta lärdom av Norge som från och med juli i år garanterar sjuksköterskor med minst 10 år i yrket minst 500 000 kr i årslön, annars riskerar ni återigen att tappa kompetens till vårt grannland.
Det nya kollektivavtalet mellan Vårdförbundet, Sveriges kommuner och landsting (SKL) och Sobona, som omfattar drygt 90 000 barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor, är en bra utgångspunkt. Avtalet öppnar upp för arbetsgivaren att se möjligheter. Möjligheter att bryta denna onda spiral och på så sätt få våra yrkesgrupper att välja och stanna kvar inom regionen, där regionen vinner kampen som den bästa arbetsgivaren. Hur? Enkelt - genom att bland annat se till att verkställa våra ytterst rimliga krav på att särskilt yrkesskickliga ska få 10 000 kronor i lönelyft under den treåriga avtalsperioden. Resurserna finns i den satsning på 9,4 miljarder som regeringen och SKL presenterade i juni, varav 3,3 miljarder riktas till medarbetare inom vården. Enligt överenskommelsen får region Norrbotten 79 miljoner kronor att investera i vårdens medarbetare. Våga prioritera dessa resurser till de nyckelgrupper som håller vårdplatser öppna, och gör vården både patientnära och säker. Pengar samt resurser finns och ni har egentligen inte råd att vänta, men har ni modet att göra det som krävs?
Sineva Ribeiro, ordförande Vårdförbundet
Camilla Eriksson Sundberg, ordförande Avdelning Norrbotten