På senare tid har det i olika sammanhang påståtts att skattevillkoren för ägarledda företag, den så kallade entreprenörsskatten (3:12), har blivit alltför fördelaktiga. Det sägs att eftersom utdelningarna ökat måste reglerna ha blivit alltför gynnsamma. Bakgrunden är de reformer som gjorts där ökade lönesummor gett bättre skattevillkor för utdelningar.

Vad som glöms är att ökade utdelningar också kräver vinster, det vill säga att vi har framgångsrika företag som lyckas sälja sina produkter och tjänster i konkurrens med andra. Vi får inte heller glömma att ökade utdelningar även betyder högre skatteintäkter för staten.

Den farligaste missuppfattningen är dock påståenden om att entreprenörsskatten i huvudsak skulle användas av advokater, revisorer och läkare för att undvika våra alltför höga marginalskatter. Detta förekommer säkerligen men det finns bara ungefär 3000 revisorer, 5000 advokater och det finns 13000 fåmansbolag inom sjukvård men alla är inte läkare. Även om alla dessa skulle vara tjänstemän som arbetar via bolag skulle de tillsammans inte utgöra mer än någon eller några enstaka procent av landets 440000 företagare som omfattas av entreprenörsskatten. Det finns dessutom andra skäl än skatter till att en del av dessa grupper arbetar via eget företag. Så sannolikt är antalet långt mindre än vad som påstås i debatten, det är långt ifrån alla advokater eller revisorer som är eller har möjlighet att bli partner. Från vårdsektorn förs tyvärr alltför ofta missnöje med landstingen som arbetsgivare fram som skäl till att driva egen verksamhet.

Låter vi ogrundade påståenden om dessa utpekade grupper avgöra villkoren för landets 440000 fåmansföretagare riskerar vi att förstöra villkoren för samtliga ägarledda företag. Är det något som är viktigt för företagande så är det goda och stabila villkor. Det behöver företagen för att kunna planera investeringar och anställningar. Glöm aldrig att det är i de små och växande företagen som fyra av fem nya jobb skapas.