I över tio år har vi i Skydda Skogen arbetat med att försöka bevara de fjällnära gammelskogarna i Karatj-Råvvåive. Området gränsar direkt till Pärlälvens fjällurskog, och är en port in i detta mäktiga urskogsområde. 2018 blev drygt halva området skyddat som naturreservat, men omkring 4000 hektar fjällnära gammelskog i södra delen lämnades utanför eftersom att markägaren Jokkmokks Allmänning motsatte sig skydd. Skogsstyrelsen fick då uppgiften att ta fram ett underlag för området långsiktiga förvaltning. I underlaget slås fast att “områdets naturvärden och kulturhistoriska värden är unika och ett formellt skydd över området är att rekommendera”. Vi delar denna ståndpunkt och anser att hela området ska undantas från virkesproduktion.
De hänglavsrika tallhedarna utgör ett kärnområde för Tuorpons sameby, och är även klassat som riksintresse för rennäringen. Här finns också gott om kulturhistoriska spår; barktäkter, samiska boplatser, eldhärdar med mera. Skogarnas naturvärden är höga och väldokumenterade, och både Naturvårdsverket och länsstyrelsen i Norrbotten anser att ett formellt skydd är den bästa lösningen.
Med skogen kvar så:
- säkrar samebyn tillgången till sina betesmarker, flyttleder och renhagar.
- tillvaratas de sociala värdena; människor som uppskattar att vandra i de vackra tallskogarna ges möjlighet att fortsätta göra det.
- får den mångfald av arter i form av fåglar, svampar, lavar med flera, utrymme att fortsätta att leva och forma de komplexa ekosystem som de fjällnära skogarna utgör.
Vi vill att området i sin helhet ska ges ett permanent skydd och undantas från skogsbruk. Detta skulle ge markägaren Jokkmokks Allmänning rätt till en ersättning på 50 miljoner kronor enligt det bud från Naturvårdsverket som legat på bordet sedan flera år. Som ett alternativ skulle även ersättningsmarker med låga naturvärden kunna erbjudas till allmänningar enligt den senaste skogsutredningens betänkande.
Det är orimligt att avverkningar i det här området skulle kunna dra in ens i närheten så mycket pengar som myndigheterna erbjudit för att låta skogen stå kvar, med tanke på att det handlar om gles och lågproduktiv skog ovan fjällnäragränsen. Mer än hälften av skogen har klassats som nyckelbiotop och får därför inte avverkas enligt Skogsvårdslagen 18 §. Den statliga Skogsutredningen föreslår dessutom att alla sammanhängande fjällnära skogar i Sverige ska skyddas, och där ingår hela Karatj-Råvvåive.
I Skogsstyrelsens underlag finns också olika förslag på hur skogsbruk skulle kunna bedrivas i området med varierande naturvårdsambitioner. Här föreslås att en viss areal ska kunna användas till produktion. Vi ställer oss frågande till om värdet av den virkesproduktion som kan komma på fråga i området verkligen kan väga upp den sänkta ersättningsnivån som skulle bli den troliga konsekvensen. Frågan är: vad blir kostnaden - för mångfalden, för rennäringen, för de sociala värdena och ekonomiskt för markägaren om ett större virkesuttag skulle ske? Hur värderar allmänningsdelägarna detta, i jämförelse med att få 50 miljoner?
Ett skydd av området skulle göra alla till vinnare. Markägaren tjänar mer, renskötseln slipper negativ påverkan och gammelskogarna får fortsätta att myllra av liv.