Ska Luleå spola chansen till skogsbruk utan hyggen?

Naturskyddsföreningens företrädare i Luleå vädjar till politikerna i kommunfullmäktige att återremittera förslaget till skogspolicy när det kommer upp.

Luleå kommuns kalhygge vid Långtjärn i Rutvik.

Luleå kommuns kalhygge vid Långtjärn i Rutvik.

Foto: Privat

Debatt2022-08-15 04:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Stadsbyggnadsnämnden har nu behandlat medborgarförslaget att Luleå kommun ska övergå till ett naturnära, hyggesfritt skogsbruk. Det avslogs med hänvisning till den nya skogspolicy som man just tillstyrkt. De vetenskapliga och praktiska referenser som vi angett har förvaltningen i sin ”beredning” valt att förbigå med tystnad.

Det är därför angeläget att granska förslaget till skogspolicy. 

Det finns två huvudprinciper för ett aktivt skogsbruk; antingen kalhuggning av större eller mindre områden där skogsmarken läggs kal (dit hör även Skogsstyrelsens nya definition av ”hyggesfritt”!), eller ett verkligt hyggesfritt skogsbruk där man plockhugger utvalda träd och där marken alltid är täckt av skog. 

I förslaget till skogspolicy håller man fast vid att huvuddelen av den brukade skogen, i dagsläget 90 procent, ska brukas genom kalhuggning. I motiveringen till att tillstyrka policyn finns flera felaktigheter samt konsekvenser som man undviker att värdera, exempelvis

  • Klimatpåverkan: varje kalhygge släpper ut koldioxid. Först efter ca 30 år har de växande ungträden återställt balansen. Då är vi långt efter de 7-8 år vi har på oss att hejda klimatförändringarna. Plockhuggning har inte den effekten utan innebär att skogen kan binda mer koldioxid både på kort och lång sikt. Någon beräkning av detta har kommunen inte gjort. 
  • Ekonomin: Man utgår från att kalhyggesbruket ger en bättre ekonomi för kommunen. Faktum är att trakthyggesbrukets lönsamhet sjunker år efter år och att man måste avverka större arealer för att få samma avkastning. Utvärderingar av kontinuitetsskogsbruk och försök med plockhuggning visar att man kan få högre lönsamhet genom större intäkter (timmer) och mindre utgifter för markberedning, plantering, röjning etc.
  • Ett viktigt mål för kommunen är att värna den biologiska mångfalden och bidra till Levande skogar: kalhyggen går emot detta mål, plockhuggning stödjer målet.
  • Två samebyar har viktiga renbetesmarker i kommunen, deras behov nämns över huvud taget inte i skogspolicyn. Varje kalhygge innebär en varaktig förlust av renbete. 
  • Skogens betydelse för friluftsliv, folkhälsa, besöksnäring och Luleås attraktivitet blir knappast större genom kalhuggning och anläggning av trädodlingar. 

Återremittera förslaget när det kommer upp. Luleå är värt en bättre skogspolicy.