Sverige en tandhälsa i närmast världsklass och patienterna är i regel mycket nöjda. Men tandvården dras också med problem, framför allt brist på resurser. Särskilt utanför storstadskommunerna.
Statistik från Försäkringskassan som Tandläkartidningen publicerat visar exempelvis att det råder brist på tandläkare i flera glesbygdskommuner, bland annat i Norrbotten, som med 74 tandläkare per 100 000 invånare har bland den lägsta tandläkartätheten i landet samtidigt som det är Sveriges största län med hela 25 procent av ytan.
Bristen har varit både känd och kännbar i många år och har exempelvis inneburit att Folktandvården inte haft möjlighet att ta emot alla patienter som velat boka tid.
Det är tydligt att dagens tandvårdssystem behöver reformeras, men inte genom ett utökat högkostnadsskydd till alla över 23 år. Det gick Sverigedemokraterna till val på och lyftes även fram i regeringsförklaringen vid Riksmötets öppnande den 12 september.
Enligt rapporten ”Policy för hållbar tandvård” – som konsultföretaget Ramboll tagit fram på uppdrag av Praktikertjänst – skulle ett sådant förslag kosta uppåt 12 miljarder kronor jämfört dagens dryga fyra miljarder kronor. Det är en ökning på en bra bit över 100 procent och den totala kostnaden för tandvårdssystemet skulle landa på uppåt 40 miljarder kronor per år, lika mycket som hela reformutrymmet i årets höstbudget.
En nästan gratis tandvård skulle enligt rapporten också öka efterfrågan med omkring sex procent i Region Norrbotten, med den största ökningen i åldersgruppen 65 till 74 år. Det är en kraftig ökning i ett system där det redan idag råder stor brist på medarbetare i tandvården.
Den svenska tandvården är inte rustad för ett utökat högkostnadsskydd och ska det införas måste det ske stegvis. Ett första steg skulle vara att slopa dagens avgiftsfria tandvård för 20 till 23-åringar och istället fokusera på den grupp som har störst vårdbehov.
Skräddarsy därför ett högkostnadsskydd för 65-plussare. Det är den grupp som har störst behov och många gånger även den grupp som har det sämst ställt ekonomiskt.
Samtidigt är det viktigt att säkra kompetensförsörjningen och öka antalet tandläkare och tandhygienister genom att utöka finansiering och antalet utbildningsplatser. Inför dessutom en statlig stimulanspeng för tjänster i glesbygd för att fler ska kunna få tillgång till tandvård i hela landet.
Det krävs även en översyn av dagens riktlinjer som tenderar att spreta över hela riket. Inför därför nationella riktlinjer för tandvård till barn, ungdomar och särskilda grupper samt kostnadstäckande ersättningar. Det skulle göra det möjligt för alla aktörer – både offentliga och privata – att ta hand om patienterna och dessutom minska onödig administration.
Ska de offentliga utgifterna för tandvården öka, behöver vi använda resurserna på bästa sätt genom åtgärder som med mer precision tar itu med utmaningarna i tandvården. För vem tjänar på ett högkostnadsskydd om det inte finns någon som kan ta hand om patienterna?