Industriklustren i övre Norrland växer så det knakar. Företag som Northvolt, H2 Green Steel, LKAB och SSAB:s historiska investeringsboom samt den starka tillväxten för Luleå hamn är rikskända exempel på detta. För många, om inte alla, kommer sjöfart utgöra det huvudsakliga transportslaget vilket går i linje med regeringens godstransportstrategi. Dessvärre blundar regeringen för att dimensionera Kustbevakningen som är den myndighet som ansvarar för miljöräddningen till havs i proportion till den ökande sjötrafiken. Till följd av uteblivna anslagshöjningar fortsätter istället myndighetens resursurholkning, vilket riskerar få oöverblickbara konsekvenser vid incidenter till havs och för dem som bor längs kustbandet.
De historiska investeringarna i Norrland på uppemot 1000 miljarder kronor skapar stora möjligheter för både regionen och hela Sverige. Den viktiga klimatomställningen är grunden för många av de nya etableringarna och nu ställs höga krav på att logistiken både ska fungera och vara hållbar. Många kommer därför att välja sjöfarten.
Den nationella godstransportstrategin ifrån juni 2018 anger hur godstransportsystemet ska utvecklas. Bland annat pekar strategin ut att viss överflyttning av godstransporter bör ske till sjöfart. Sjöfarten har stor potential att bidra till en mer hållbar utveckling på klimat- och miljöområdet, men även sjöfarten är behäftad med vissa problem. Inte minst gäller det utsläpp av olja och fartygsbränsle, det vill säga bunkerolja, från fartyg. Utsläpp av bunkerolja kan ske från nära nog alla typer av handelsfartyg, och inte enbart från tankfartyg som fraktar råolja eller andra oljeprodukter. Många fartyg har hundratals ton, ibland flera tusen ton, bunkerolja i tankar vid normal färd. Dessa risker är något som Kustbevakningen som är ansvarig för miljöräddningen till sjöss måste beakta i sin verksamhetsplanering.
Kustbevakningen arbetar för att minimera skadorna vid utsläpp och är därför i ständig beredskap med specialutrustade miljöskyddsfartyg. Som situationen är idag befinner sig 2000 fartyg i den vältrafikerade Östersjön vid alla tidpunkter på dygnet. Med den ökande sjötrafiken, och då särskilt den tunga fartygstrafiken, ökar risken för olyckor som grundstötningar och kollisioner. Om flera olyckor skulle hända samtidigt finns därmed sårbarheter redan idag.
Sverige har en av Europas längsta kuster, och längs denna samt i våra stora insjöar har Kustbevakningen idag 20 kuststationer. Sedan ett antal år tillbaka finns dock en diskussion om att lägga ner ett antal kuststationer till följd av resursbrist. Bland dessa nedläggningshotade kuststationer återfinns ett antal just längs Norrlandskusten och på Gotland. Dessa diskussioner beaktar dock inte den nya situationen med stora, nationellt viktiga industrisatsningar i Norrland som kommer leda till ökad sjöfart längs Norrlandskusten.
Det finns idag ett akut behov av att öka antalet anställda i den operativa verksamheten med 200 fler kustbevakare.
Samtidigt som regeringen å ena sidan applåderar investeringarna i Norrland och lyfter fram sjöfarten som en viktig komponent i ett hållbart transportsystem, så ignorerar de att Kustbevakningen, som ansvarar för miljöräddningen, saknar resurser och är underdimensionerad för att möta den växande utmaningen med ökad sjöfart. Det är en dumsnål dubbelhet som Sverige inte har råd med.