Redan nu har situationen blottlagt hur beroende Sverige är av importer från omvärlden. Vi moderater har länge drivit på för en ökad svensk självförsörjning och det är nu hög tid att den här frågan tas på allvar.
Sveriges självförsörjning av livsmedel är endast 50 procent. Den siffran tar dock inte i beaktning alla insatsvaror som produktionen av livsmedel är beroende av. Med dessa inräknade är Sverige betydligt mer beroende av utlandet.
Så här har det inte alltid sett ut. I slutet av 1980-talet var självförsörjningsgraden i det svenska jordbruket runt 75 procent, alltså väsentligt högre än den nuvarande siffran. Det skulle heller inte behöva se ut så här i dag. I Sverige finns det drygt 600 000 hektar obrukad åkermark, men rådande förutsättningar gör det dessvärre inte attraktivt att sätta den i arbete.
Det finns inget egenvärde i att vara självförsörjande, men givet det mål om ökad självförsörjning som nästan alla partier i Sverige står bakom är det viktigt att fundera över hur vi når det på bästa sätt.
Ett stort problem är lönsamheten. Verkligheten som tyvärr alltför många svenska bönder möter är att det helt enkelt inte är möjligt eller lönar sig att öka produktionen. Det är också ett samhällsproblem som sträcker sig långt bortom lands- och glesbygden.
Moderaterna tycker inte att Sverige ska vara självförsörjande inom allt, men vi tror inte heller på att tvinga produktionen till andra länder på grund av illa genomtänkt politik som inte ger jordbrukare rätt förutsättningar och stärker deras konkurrenskraft.
I stället behöver vi förändra och stärka den svenska jordbrukspolitiken.
För det första måste vi göra det enklare och lönsammare att producera livsmedel. Det nuvarande systemet, i både Sverige och EU, har en alltför hämmande effekt på produktionen. Jordbrukets företagare ges bäst förutsättningar genom lägre skatter och enklare regelverk.
För det andra behöver vi en jordbrukspolitik som är evidensbaserad och framåtblickande. Därför välkomnar vi ny teknik inom jordbruket. Det innefattar bland annat växtförädling och kemiskt växtskydd, som fastslagits som säkra för människor och miljö.
För det tredje måste vi stå upp för äganderätten. Tyvärr finns oroväckande tecken på att äganderätten urholkas, bland annat genom att Sverige i betydligt större utsträckning än andra EU-länder inför skyddsområden. Vi vill därför stärka äganderätten, med fokus på jord- och skogsbruk.
Med dessa ingångsvärden kan vi förbättra förutsättningarna för svenskt jordbruk. Det ger ökade möjligheter för svensk export av livsmedel, men även för att tillgodose den inhemska marknaden i orostider. Allt för länge har jordbruket bortprioriteras i politiken. Det är dags att vi ändrar på det.