En tandvårdsreform på villovägar

Den privata tandvården är av avgörande betydelse för att tandvården i Norrbotten, skriver debattörerna.

Regeringens tandvårdsreform kan bli ett dråpslag inte bara för de äldre utan för hela Norrbotten, skriver debattörerna.

Regeringens tandvårdsreform kan bli ett dråpslag inte bara för de äldre utan för hela Norrbotten, skriver debattörerna.

Foto: Tore Meek/NTB/Scanpix/TT

Debatt2024-12-13 01:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

På tio år har andelen vuxna som går till en privat vårdgivare inom tandvården ökat från 44 procent till 77 procent. Privata tandläkare har öppnat verksamhet i till exempel Pajala och Arvidsjaur. 

Det högkostnadsskydd inom tandvården för de som fyllt 67 år som nu föreslås riskerar att minska utbudet av privat tandvård. Förslaget innehåller förvisso ett regionalt stöd, men Privattandläkarnas bedömning är att det regionala tillägget inte väger upp nackdelarna. Konsekvensen blir därför sannolikt längre köer och ökade svårigheter att få tillgång till tandvård i en redan hårt belastad region som Norrbotten. 

Dagens statliga tandvårdsstöd fungerar i grunden bra. Svensk tandvård levererar en tandhälsa i världsklass med stor valfrihet för patienterna. Tandhälsan har förbättrats kontinuerligt i samtliga socioekonomiska grupper sedan det statliga tandvårdsstödet infördes. En reform inom tandvården borde i stället inrikta sig på att lösa svensk tandvårds verkliga problem: bristande regional tillgänglighet, underfinansieringen av barntandvården samt variationerna inom regionfinansierad tandvård.  

Men ska nu Tidöpartierna ändå genomföra en reform för 67 år och äldre, är det viktigt att den blir så bra som möjligt. Privattandläkarna föreslår därför en tandvårdsreform som ger alla som fyllt 67 år möjligheten att få en långsiktigt bra munhälsa och ett utseendemässigt acceptabelt resultat. Samtidigt som patientens möjlighet att få fast sittande protetik (konstgjorda tänder) med hög kvalitet och god estetik till en rimlig kostnad finns kvar inom det nuvarande systemet.

Den föreslagna prisregleringen på protetik är ogenomtänkt och skulle kraftigt begränsa patientens valfrihet samt öka importen av tandteknik från länder utanför EU, till exempel från Kina och Bangladesh i stället för att anlita de tandtekniska laboratorium som finns i Norrbotten. 

Att prisreglera protetiken utifrån standardpriser innebär en kraftig begränsning av möjligheten till patientanpassning. Risken ökar för att patienten inte ska trivas med sina nya tänder, vilket riskerar att få negativa konsekvenser för äldre patienters välmående. Utseendet är en integrerad del av behandlingen. Det är viktigt att poängtera att det rör sig om att återställa patientens normalutseende, och inte om estetisk tandvård som är skönhetshöjande.

För att Tidöpartiernas förslag till reform, den så kallade tiotandvården, inte ska riskera att försämra tandhälsan hos den äldre befolkningen krävs två saker:

  1. Att alla tillståndsserier inklusive undersökningar och hälsofrämjande åtgärder lyfts in i tiotandvåren.
  2. Att åtgärder gällande fast protetik lyfts bort från tiotandvården och i stället, precis som i dag, omfattas av det generella högkostnadsskyddet inom det statliga tandvårdsstödet.

Med Privattandläkarnas förslag till reform kommer ett förstärkt högkostnadsskydd både att minska eventuella ekonomiska trösklar för äldre att besöka tandvården och vara förenligt med fri prissättning och därmed med de förutsättningar som krävs för en tandvård av hög kvalitet på patientens villkor.