Som handelsnation är Sverige helt beroende av väl fungerande sjöfart. Av alla varor som fraktas till och från Sverige går 90 procent någon gång sjövägen eller passerar en hamn. Transporter är samhällets blodomlopp. Tänk då att plötsligt, upptill 130 dagar om året, inte kunna transportera något. Det skulle bli en hjärtinfarkt i transportsystemet.
Det är ett inte helt osannolikt scenario för industrier och handel i norra Sverige om inte isbrytarna fanns. Isbrytarna går på övertid, och nästan kan klassas om museifartyg, och behovet av nya isbrytare börjar därför bli akut.
För att uppmärksamma regeringen har Riksdagen gjort flera tillkännagivanden om behovet av isbrytare. Senast i juni i samband med behandling av Infrastrukturpropositionen. Riksdagen preciserade då ännu tydligare till Regeringen att ”finansieringen av nya isbrytare bör ske inom ramen för åtgärder i den statliga transportinfrastrukturen”. För det är inte bara en fråga om investering i isbrytare utan också hur de ska finansieras.
Regeringens förefaller passivt ointresserad. Svensk industri är enig om att en ny isbrytarflotta behövs omgående. För både industri och handel är tillförlitlighet den viktigaste transportfrågan, och utan en robust vinterväghållning på sjön är det omöjligt. Det är ändå bortåt tusen miljarder som aviserats som investeringar i norra Sverige. Men precis som med elnätet verkar inte den här regeringen vilja ta tag i de grundläggande viktiga frågorna för svensk industri och handel.
Lägg också till att ett av målen i regeringens klimathandlingsplan är överflyttning av mer gods från väg till sjöfart för att sänka utsläppen från transportsektorn. Under perioden fram till 2040 förväntas efterfrågan på godstransporter öka med drygt 50 procent enligt Trafikverket.
En stor del av denna ökning förväntas hamna på sjöfarten men det beror också på hur stora avgifter som läggs på sjöfarten. Med ökande farledsavgifter påverkas också svensk industris och handels konkurrenskraft negativt. För även om regeringen verkar tro att det är utländska rederier som till del betalar svenska farledsavgifter är det alltid svenska varuägare, transportköpare och konsumenter som i slutändan får stå för notan. Och det är hela Sveriges handel och industri som betalar, inte bara de som behöver isbrytning.
Isbrytning är en grundläggande statlig infrastruktur. Som bärande princip gäller att trafikslagen ska behandlas lika, men i fallet vinterväghållning likställer regeringen inte trafikslagen. Isbrytare är dessutom en viktig nationell angelägenhet eftersom de har en roll när det kommer till andra områden som krisberedskap och försvar.
Det är bekymmersamt att Regeringen struntat i Riksdagens tillkännagivande om isbrytare. Men det är inte för sent att ändra på det. Isbrytarna kan fortfarande tas med i det slutgiltiga beslutet om Nationell plan för infrastrukturen våren 2022.
Moderaterna vil att hela Sverige skall leva. Vi vill stärka godstrafiken till sjös genom förstärkningar av hamnar och förnya den ålderstigna flottan av svenska isbrytare. Det är så vi bygger Sverige starkt och hållbart inför framtiden.