Politiker ska inte bestämma över konsten

Luleåkonstnären Elisabeth Johansson Hallins "menskonst" är en reaktion mot sverigedemokraternas försök att styra konsten och journalistiken.

Luleåkonstnären Elisabeth Johansson Hallins "menskonst" är en reaktion mot sverigedemokraternas försök att styra konsten och journalistiken.

Foto: Illustration: Elisabeth Johansson Hallin

Debatt2020-03-14 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Miljöpartiet i Luleå står bakom konstnärerna och den fria konsten. För oss är konst en unik mänsklig uttrycksform som är viktig både för livskvalitet och demokrati. Konsten är och ska vara bred och ska kunna väcka känslor av alla slag, provocera och utmana etablerade föreställningar. Hur konsten ser ut ska inte bestämmas av politiker. Det brukar kallas att ha armlängds avstånd. 

I Luleå såväl som i många andra kommuner och nationellt har Sverigedemokraterna försökt styra hur konsten ser ut, vad som får visas och även vad journalister gör och skriver. Det här är en del av SD:s politiska riktning som väcker obehag hos oss. 

Vi tycker att medier ska granska politiker, det är inte politiker som ska attackera medier. Vi tycker att konsten SKA vara utmanande. Det är en av dess grundfunktioner. Vi ska ha fri konst, fri media och journalistisk frihet, inte politisk inblandning i utformningen av konstverk, vilka program som görs eller vilka programledare som finns. I Luleå vill vi att kommunens invånare och kulturarbetare ska vara med och forma samhället vi bor i, utan att hejdas av auktoritära pekpinnar. 

Vi vet vilken typ av konst de auktoritära vänder sig emot. Den feministiska. Den som ifrågasätter normer. Den som kritiserar nationalismen.

Under budgetdebatten i kommunfullmäktige 2019 blev vi fundersamma. Sverigedemokraterna argumenterade i sitt budgetförslag för att kommunen ska förbjuda anstötlig konst i Luleå. Detta fick inget gehör, utan mötte motstånd och frågor. 

Men i andra delar av Sverige faller besluten annorlunda. I SD-styrda Sölvesborg har kommunen förbjudit det de kallar för “utmanande samtidskonst”. SD har nyligen polisanmält ett museum för en utställning om nazismen, sagt att enskilda journalister ska kunna straffas och velat kalla SVT-chefer till riksdagen för att de var missnöjda med innehållet i program. 

Tillbaka till debatten i Luleå. Vad menades med anstötlig konst och vem ska avgöra vilken konst som är det? Som svar på frågan sa SD “en docka med blod”. Vi närvarande miljöpartister fick samma tanke i huvudet: menas mensblod?

Tanken fick oss att skratta, men den är inte lösryckt. I protest mot SD:s konstförbud i Sölvesborg placerade några ortsbor ut en docka med mensblod på offentlig plats. Jimmie Åkesson har tagit upp “menskonst” som oönskad och dålig konst och SD i Stockholm har gjort försök att förbjuda konst som skildrar menstruationen. Konst om mensen har varit något som SD upprepade gånger hakat upp sig på. Varför är mensen så farlig enligt SD?