Vi personalen på akuten i Gällivare skickar det här till er för att vi känner att vi behöver uppmärksamma samhället angående den katastrofala sommar vi står inför när det kommer till akutmottagningen i Gällivare. Men inte bara sommaren, för vad händer med den enorma sjuksköterskeflykt som sker? Vad händer till hösten när vi är helt slutkörda på grund av en katastrofal sommar?
Vi är en liten akutmottagning med en personalstyrka på cirka 20 personer totalt. Inför sommaren har vi med 2,5 vecka kvar innan första gänget ska gå på semester (vilken är beviljad muntligt) fortfarande 316 olösta pass på vår akutmottagning under sommarperioden. Det låter kanske inte mycket bara sådär, men på 20 personer känns de övermänskligt att lösa.
Sett från Riksgränsen är vi dessutom de första akutsjukhuset som kan ta emot trauma om det händer större olyckor, vi är första sjukhuset som har kirurgi. Vårt upptagsområde som är väldigt stort. Vi bor dessutom i ett samhälle med två gruvor som har verksamhet dygnet runt. Men vem ska hjälpa till om det händer en olycka? För vi har inte personal till det. Vi möter patienter från spädbarnet med föräldrar till den 100-åriga åldringen. Vi tar emot alla patienter oavsett om det är barn, medicinska, ortopediska, kirurgiska, psykiatriska etcetera.
Vi har skrivit ett informationsbrev som vi gärna vill dela med allmänheten för att uppmärksamma att de kommer vara extremt långa väntetider under sommaren, att vi gör de vi kan men de förutsättningar vi har. Men ska de verkligen vara så här inför varje sommar? Och nu värre än någonsin?
Politiker och chefer har den 11 maj fått två dokument, ett angående sommaren och ett angående vår arbetsmiljö. Ingenting händer. Vi har signalerat om en kommande katastrof inom sjukvården en längre tid, men ingenting händer och nu står vi här. Maktlösa och stressade inför vad som ska komma.
Vi är även öppna för vidare frågor. Vi står hela personalstyrkan bakom detta tillsammans och är mer än villig att dela med oss av vår historia om ni är intresserade.