Frustrationen över höga bensinpriser från alla som behöver sin bil för att kunna klara sin vardag är inte svår att förstå.
Samtidigt vet vi alla att klimatförändringar kräver att vi kommer bort från beroendet av bensin. Lösningen heter ökad jämlikhet. Vi har ett skattesystem i Sverige som är riggat för de med högst inkomst och ett sviket Sverige där service och välfärd försvunnit.
Frågan är då hur gör vi för att hela Sverige ska fungera alla dagar året runt och inte bara under turistsäsong? Hur behåller vi samhällsservicen också utanför storstadsregionerna? Hur skapar vi fler jobb? Det är verkliga problem som kräver en annan politik, ett annat skattesystem.
Det behövs en skattepolitik där de med högst inkomster bidrar mer till vårt gemensamma. En politik som vågar omfördela.
Landsbygdsutveckling är så mycket mer än bensin. Det är tillgång till vård, matbutik, bra skolor. Det är fungerande och utbyggd infrastruktur med en kollektivtrafik som tar sig utanför tätorterna. Det är tåg som tar sig till övre Norrbotten. Det är universitet och högskolor som drar till sig näringsliv och framtida arbetskraft.
Alla de partier som säger sig föra glesbygdens talan och tävlar i förslag om hur bensinen ska bli billigare, har inga problem att samtidigt avskaffa värnskatten, ge Rut-bidrag till redan välbemedlade, och stå på barrikaderna för att en Djursholmskåk ska beskattas likadant som en villa i Bräcke.
När vi ser vilka som nyttjar rut-avdrag, eller bidrag, som vi väljer att kalla det för, visar det sig att den rikaste kommunen i Stockholm tar ut över 40 gånger mer i kronor räknat per person, än i Kiruna.
I praktiken ger man hemhjälpsbidrag till den rikaste klicken i stan. Det är pengar som kunde ha gått till skola, vård och omsorg. För att inte tala om vad det kostar att ta bort värnskatten för de rikaste. Det är åtskilliga miljarder per år. Det hade vi gärna höjt lönerna för i offentlig sektor.
Hur lågt vi än sänker skatten på bränsle, kommer det inte att få landsbygden att blomstra. Vi behöver en helt annan skattepolitik och en helt annan jordbrukspolitik. Vi behöver ett bättre utjämningssystem som täpper till den skenande klyftan mellan land och stad. För att inte tala om att mer av naturresursernas värde behöver stanna kvar i de regioner där de utvinns.
Vi måste orka se strukturerna som ligger som grund för den politik som bara gynnar några få på det stora flertalets bekostnad. Det är ett bekymmer att bensinen är dyr, men det är än värre att det bara finns ett vänsterparti kvar i riksdagen och att det är skattesänkarna som skriker högst och får gehör hos socialdemokraterna.
Vänsterpartiet vill se ett Sverige för alla, inte bara för de rika.
Birger Lahti (V),
näringspolitisk talesperson
Malin Björk (V),
EU-parlamentariker