Sedan 1999 styrs Sveriges miljöpolitik av miljökvalitetsmålen. Trots att 13 år har gått sedan riksdagen beslutade om miljömålen konstaterar ansvariga myndigheter år efter år att tillståndet och utvecklingen för miljön i Sverige står stilla eller går åt fel håll. Detta gäller inte minst miljömålet Levande skogar, som nationellt visar på en negativ utveckling för tillståndet i skogen.
I Norrbotten visar uppföljningen att tillståndet för skogen är negativt. De huvudsakliga orsakerna till det är att avverkning av kontinuitetsskogar fortsätter och skogslandskapet blir alltmer fragmenterat, framförallt nedan det fjällnära området. För de rödlistade skogslevande arterna är avverkning tillsammans med klimatförändring de största hoten.
Situationen blir alltså värre och värre, trots de insatser som görs. Det är tydligt att miljöarbetet i skogen behöver förbättras avsevärt.
Inget av de tolv andra miljökvalitetsmål som följs upp regionalt bedöms heller kunna nås till år 2030.
Markägare är enligt lag är skyldiga att skaffa sig kunskap inför en avverkning. Efterlevnaden av detta kunskapskrav har dock stora brister, inte minst mot bakgrund av att Skogsstyrelsen har slutat att inventera och registrera nyckelbiotoper. Ansvaret att bruka skogen inom naturens gränser ligger i hög grad på skogsbruket, samtidig som myndigheterna har ett ansvar att säkerställa en effektiv tillsyn och rådgivning så att viktiga naturvärden inte förstörs. Det är tydligt att kunskapen om naturvärden i skogen måste öka och skogsbruket reformeras, från ett kalhyggesbruk till ett naturnära skogsbruk.
Pandemin visade att samhället är fullt kapabelt till att ställa om snabbt, att anpassa sig till nya förutsättningar och att göra det som krävs. Det är en utmaning, men det är både möjligt och nödvändigt. Det är dags att reformera skogsbruket så att miljömålet nås.