Nej till "greenwashad" gruva i Gállok

Om regeringen säger ja till Gállok, står fler gruvspekulanter redo för exploatera människa och natur. Vi kan inte låta det ske utan måste bygga motståndet nu, skriver debattörerna.

Greta Thunberg är en av dem som varit på plats för att protestera mot den planerade gruvan i Kallak.

Greta Thunberg är en av dem som varit på plats för att protestera mot den planerade gruvan i Kallak.

Foto: Tommy Borg

Debatt2022-02-23 04:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Med kort tid kvar till regeringens beslut om eventuell gruva i Gállok är det viktigt att skingra dimmorna och tala klarspråk. Gruvplanerna i Gállok har ingenting att göra med omsorg om Jokkmokks framtid eller grön omställning. Det handlar helt enkelt om nykoloniala spekulanter, utan koppling till lokalsamhället eller Norrbotten, som hoppas på ett miljardklipp – notan ska betala av miljön, klimatet, samer och övriga lokalsamhälle och norrbottningarna.

En obehaglig trend numera är att alla exploateringsplaner påstås vara “del av gröna omställningen”. Järnmalmsgruvan i Gállok är inget undantag. ”Vi levererar nödvändiga rå­varor för övergången till en grön ekonomi” är den rubrik som möter den som går in på Beowulf Minings hemsida. 

Inget kan vara mer fel: Stålframställning står för åtta procent av världens koldioxidutsläpp och gruvbolagets planerade produkter ska varken användas i SSAB:s eller H2GS:s “fossilfria” anläggningar. Men det struntar styrelseordföranden och före detta M-ministern Sven Otto Littorin i – allt går att sälja med mördande reklam.

När länstyrelsen sa nej till gruvan i Gállok var argumenten tunga: stora negativa effekterna på rennäringen och samhällskostnader för upprustning av väg och järnväg som skulle bli orimligt höga. Dessutom hotet mot Luleälvens vatten, stora koldioxidutsläpp och oexploaterad natur vid världsarvet Laponia som blir förstörd för tusen år – för en gruva som kanske är aktiv i 14 år. 

Nya gruvor vänder inte befolkningsutvecklingen i avfolkningskommuner, det visar gruvsatsningarna i Pajala, Gällivare och Kiruna. Vad som däremot skulle kunna vända trenden är satsningar på grön omställning, hållbara jobb med bra löner och arbetsvillkor inom välfärd, återvinning, återbruk, ekoturism, ekosystembaserat skogsbruk och klimatanpassning i Jokkmokk och hela länet. 

Men en sådan alternativ utveckling kommer inte utan att en rörelse byggs mot kapitalets fria exploatering av natur och människor. Northvolts batterifabrik i Skellefteå visar att inte ens omställning som faktiskt behövs blir hållbar i kapitalets händer. Där tvingas arbetare utan kollektivavtal till 90-timmars-veckor, medan batterierna ska säljas till Porsches totalt ohållbara elektrifierade lyxbilar. 

Att arbetares rättigheter hänger ihop med försvar av klimat och miljö har till exempel FridaysForFuture insett när de satt “PeopleNotProfit” som huvudslogan för klimatstrejken 25 mars. Tyvärr finns inte samma klarsyn hos Vänsterpartiet och fackliga ledare som okritiskt ställer sig bakom “grön tillväxt” och gruvlobbyns krav på “snabbare tillståndsprocesser”.

Vi behöver en grön omställning men så länge vinstintresset styr är det en omöjlighet. Ett system som drivs av ”mer av allt, samtidigt”, där konkurrensen innebär ett enormt slöseri av resurser och där superrikas lyxkonsumtion står för enorma utsläpp klarar inte av den hushållning med resurser som är nödvändig.

För att stoppa ohållbar exploatering av våra gemensamma naturresurser, för att nödvändig omställning ska ske i samklang med natur, lokalsamhälle och arbetares intressen och för att hela Sverige ska leva behövs gemensam kamp. Löntagare, fackföreningar, klimataktivister, samer och hela lokalsamhället har samma intresse – behoven hos människor, klimat och natur måste gå före vinstintressen.