Nato-medlemskapet avslutar nu Sveriges 200-åriga alliansfrihet. Därtill kommer det så kallade DCA-avtalet med USA som innebär att Sverige upplåter plats för 17 militärbaser i vårt land som kommer att stå under amerikansk överhöghet. Finland går samma väg och upplåter ytterligare 15 militärbaser åt USA.
Den förändringen kommer att drastiskt förändra säkerhetsläget för hela Skandinavien och Nordkalotten. Vårt närområde blir nu föremål för en militär uppladdning som vi inte sett sedan andra världskrigets dagar. Det innebär en kraftigt ökad krigsrisk.
En annan sak som talar för krig är att hela vår säkerhetspolitik enbart inriktas på militär upprustning.
Under den alliansfria tiden hade säkerhetspolitiken fler verktyg i sin låda. Sverige förde en egen utrikespolitik. Sverige förde en aktiv diplomati, vi försökte medla i konflikter och verkade för en internationell nedrustning. Vi var motståndare mot kärnvapen.
Allt detta är i praktiken borta nu. Sveriges utrikespolitik är nu sedan länge ett eko av USA i alla stora internationella frågor. Diplomatin har upphört. Medling och fredlig konfliktlösning hånas eller utmålas som ett förtäckt stöd till fienden Ryssland.
En sådan inställning lämnar inga andra vägar öppna än krig. Om det enda verktyget man har till buds är militär förmåga så blir kriget (eller att hota med krig) följaktligen det enda sättet lösa konflikter med.
Ett krig mellan Nato och Ryssland blir dessutom ett kärnvapenkrig. Inget kan få mig att tro att Putin är så hygglig att han låter bli att ta till kärnvapen om han är på väg att förlora ett konventionellt krig. Släpper vi lös kärnvapnen, då finns inga vinnare, utan bara förlorare.
Jag är för ett militärt försvar. Men om vi ska hålla Sverige utanför ett krig så är de viktigaste verktygen en självständig utrikespolitik och en aktiv diplomati. Plus förstås alliansfrihet.
Diplomati är inte samma sak som eftergifter och undergivenhet. Det kan vara en metod att ge motståndaren en möjlighet att backa ut ur en farlig situation och undvika krig.
I fallet med vår stora granne Ryssland kan skicklig diplomati också visa vägar för framtiden och ge utrymme för en demokratisk opposition att växa sig starkare. Vi kommer att vara grannar med Ryssland i framtiden också (om inte kriget dödar vår framtid). För att den framtiden ska bli fredlig och trygg för oss båda så är ömsesidig kapprustning den sämsta utgångspunkten.