När glesbygden sätts på undantag

Under lång tid har vi sett att samhällsservicen till stora delar har försämrats bit för bit, oftast genom så kallade avregleringar, som brukar innebära att statliga myndigheter slutar med att tillhandahålla service lokalt för att i stället centralisera sin verksamhet.

Landsbygden kommer aldrig att bli intressant för kommersiella aktörer, skriver debattörerna.

Landsbygden kommer aldrig att bli intressant för kommersiella aktörer, skriver debattörerna.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Debatt2024-06-19 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den så kallade privata marknaden ska tillhandahålla vad som ofta sägs innebära en bättre och billigare service. Det fungerar kanske i de mer tätbefolkade delarna av vårt land, men vi som bor i glesbygden har aldrig varit och kommer aldrig att bli intressanta för kommersiella aktörer.

Samtidigt har digitaliseringen inneburit att en grupp människor halkar alltmer utanför samhället, de som inte kan eller vill använda digitala lösningar. Människor som till exempel inte har bank-id upplever stora begränsningar i sitt liv. Det känns därför extra olyckligt när våra lokala tidningar minskar antalet människor som har möjlighet att erhålla en papperstidning.

Den stora frågan är vad vi ska göra för att människor inte ska hamna allt längre utanför vårt samhälle. För vi hoppas att ingen svarar ja på frågan om är det dags att införa ättestupan?