Misslyckad utredning om terrängkörning

Snöskoterkörning upplevs av många som höjden av frihet, men för andra vållar dagens tämligen oreglerade verksamhet stora problem.

Snöskoterkörning upplevs av många som höjden av frihet, men för andra vållar dagens tämligen oreglerade verksamhet stora problem.

Foto: Ørn E. Borgen

Debatt2020-04-17 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Snöskoterkörning är en viktig del av livet i norra Sverige, för boende, turism och areella näringar. Men den stör och förstör för mycket och behöver omgärdas av två saker: Ordning och Reda. 

Snöskoterkörning upplevs av många som höjden av frihet, men för andra vållar dagens tämligen oreglerade verksamhet stora problem. Vi är besvikna på förslagen från terrängkörningsutredningen eftersom de i princip ser likadana ut som dagens dåligt fungerande lagstiftning och därför kommer de inte kunna minska de markskador och störningar som snöskoteråkning många gånger leder till. Utredningen är kort och gott ett misslyckande. Utredaren har trots tydliga direktiv inte gjort vad regeringen bett honom att göra.

Nuvarande terrängkörningslag infördes 1975. Då fanns 28.500 skotrar – i dag finns det 330.000 skotrar. Det är enkel matematik – ju fler skotrar desto fler skador och störningar. Dessutom har användningen och utformningen av skotrar förändrats från arbetsmaskin och transportmedel till ett fritidsintresse. 

Merparten av dagens skotrar är lössnömaskiner, alltså gjorda för körning utanför leder. Tyvärr är det just när skoterförarna avviker från överenskomna leder/områden som skador kan uppstå. Vita snötäckta fält kan se inbjudande ut men dölja sköra skogsplantor, jordbruksgrödor eller känsliga naturvärden. 

Utredningen har djupdykt i frågan om allemansrätt och konstaterat att det saknas rätt att köra skoter utan tillåtelse på annans mark. Det vill säga; det finns ingen motoriserad allemansrätt och därför måste skoterkörning grunda sig på överenskommelser med markägare och nyttjanderättshavare. Detta är en glädjande slutsats, men den avspeglas inte i lagförslaget. Och utan lagändringar kommer trenden med ökande skador och störningar fortsätta. 



Vi företräder LRF:s regionstyrelser i norra Sverige och de flesta av våra medlemmar både äger och kör snöskoter. LRF kommer vara en god kraft för att möjliggöra utbyggnad av en skoterledsinfrastruktur. Det vill säga ett utbyggt nät av både leder och friåkningsområden, för en hållbar snöskoterkörning. 


Men för att möjliggöra detta behövs en stark grund att stå på som hela utbyggnaden kan baseras på. Och den grunden är en ny terrängskörningslag som tydlig anger att snöskoterkörning på annans mark inte är tillåten utan överenskommelse med markägaren.

Regeringen ber nu berörda och intresserade att tycka till om förslagen kring en ny terrängkörningslag, det vill säga utredningen är ute på remiss.

Vi kommer arbeta hårt för att få till lagändringar i frågan. Men för att det ska lyckas kommer det behövas engagemang från många som förklarar för regeringen varför denna lagändring är nödvändig, genom att dela med sig av sina egna erfarenheter.

Vi är långt ifrån ensamma om att efterfråga denna lagändring då vi noterat att både samer, naturskydds- och friluftsintressen engagerat sig i frågan. Det finns därför skäl och tro att en lagändring kan ske, men det kommer krävas ett stort engagemang från markägarhåll.