Kommunerna och regionerna har en nyckelroll när det gäller att ta hand om de som är mest sårbara och behöver skydd under coronaepidemin. Samtidigt är de kommunala ekonomierna på väg in i fritt fall på grund av krisen ifall inte regeringen ingriper snabb och kraftfullt.
Den ekonomiska nedgång som följer med coronakrisen har av många liknats vid finanskrisen för 12 år sedan. Det handlar om varsel, konkurser och ökad arbetslöshet. Vi som har varit med ett tag i kommunalpolitiken vet också vad följden blir för välfärden.
Kommuner och regioner får sina inkomster från skatter och statsbidrag. Storleken på skatteinkomsterna beror på hur många människor som är i arbete. En ekonomisk kris som nu är under uppsegling kommer att märkas väldigt snabbt i kommunernas kassakistor. Under finanskrisen 2009 ändrades prognosen nedåt för skatteinkomsterna i Luleå med belopp i hundramiljonersklassen på bara några månader.
Samtidigt så har krisen också visat vilka sektorer i samhället som är livsviktiga under pandemin. Det handlar om att skydda våra äldre och de som tillhör riskgrupper. Sjukvården, äldreomsorgen och annan individomsorg har en nyckelroll för att möta coronahotet. Det är verksamheter som finansieras och till största delen bedrivs av våra kommuner och regioner.
Redan före coronautbrottet var situationen för kommuner och regioner mycket ansträngd med stenhårda sparkrav i många kommuner och regioner. I januari lyckades oppositionen i riksdagen, på Vänsterpartiets initiativ, öka statsbidragen till kommunerna med några miljarder mer än vad regeringen ville släppa till. Men vi lyckades inte hindra regeringen från att ta bort värnskatten och därmed skänka 6 miljarder kronor till den allra rikaste klicken i Sverige. Dom pengarna hade gjort bättre nytta i välfärden.
Nu har regeringen snabbt lovat flera hundra miljarder i stödlån och subventioner till företagen i Sverige. Det är ett sätt att försöka lindra den ekonomiska nedgången.
Nu måste kommunerna få samma besked från regeringen. Ett snabbt ingripande och kraftigt ökade statsbidrag för att undvika stora underskott och kraftiga nedskärningar av den välfärd som är nödvändig för att kunna bedriva verksamheter som är livsviktiga i vanliga fall och än mer under de påfrestningar som pandemin medför.