Våra statliga muséer utgör en omistlig del av kulturarvet och den gemensamma förståelsen för samhället. För några år sedan beslutade riksdagen att muséerna var så viktiga för allmänheten att det skulle vara gratis entré. De är en del av det gemensamma och tillhör alla.
Däremot verkar inte muséerna själva betrakta sig som till för alla. Flera av dem vägrar numera att ta emot kontant betalning av sina besökare.
Över en miljon människor i Sverige lever i digitalt utanförskap och har inte möjlighet att betala med kort. Det gäller äldre, funktionshindrade, människor som lever under hot eller av andra skäl inte vill lämna digitala spår efter sig när de handlar.
Offentlig verksamhet är enligt lag skyldig att ta emot kontanter som är ett legalt betalmedel. Detta slog Högsta förvaltningsdomstolen fast i HfD 2015 ref 49, det så kallade Växjö-målet.
Anledningen till att lagen ser ut som den gör är för att alla invånare måste kunna ta del av och bli inkluderade i offentlig verksamhet. Att som muséerna nu göra skillnad på inträde och caféverksamhet och souvenirer kan bara uppfattas som ett sätt att komma runt lagen.
Ett kontantstopp skickar signalen att de som inte har kort eller använder digital uppkomling inte är väl-komna dit. Anser kulturministern att det är så våra muséer ska bedriva sin verksamhet?