Ta ditt förnuft till fånga. Stanna hemma och njut av påsksolen i år. Det handlar inte bara om din egen risk att bli smittad av stockholmare i liften, utan om att hela situationen riskerar att få allvarliga konsekvenser för möjligheten att evakuera svårt skadade och akut sjuka från fjällen.
Påsken i Tärnafjällen är alltid en utmaning för vården. Ett vårdsystem som är byggt för knappt 2.000 invånare, behöver skalas upp för att kunna serva mer än 50.000 påskfirare i området, människor som sysslar med högriskaktiviteter på skoter och skidor. Det innebär stora påfrestningar inte minst när det gäller transporterna.
Den här utmaningen brukar en normal påskhelg få olika kreativa lösningar. Ofta byts ambulanserna av i Storuman så att Tärnabybilen kan vända hem. Vissa patienter transporteras med bårtaxi. En del läggs in för övervakning på en av två akutplatser i lokaler där kommunens gamla och sköra vårdas. Samarbetet med Norges ambulanser och helikopter är också gott, då närmaste sjukhus ligger i Mo i Rana.
Men allt detta faller med det nuvarande coronaläget. Patienter med banala förkylningssymtom (och de är många även en vanlig påsk) måste nu betraktas som högriskindivider för covid 19 och ska särskiljas från det vanliga patientflödet. Därför går bårtaxi bort av smittskyddsskäl. Ambulansen måste saneras efter transport av varje patient som hostar och det blir svårare att byta ambulans på vägen.
Om helikoptern behöver prioritera evakuering av patient med misstänkta covidsymtom kommer den inte heller att kunna vara tillgänglig för några andra akuta uppdrag under lång tid. Gränsen till Norge är stängd. Sammantaget innebär detta att alla med banala infektionssymtom som efter skada måste vidare till sjukhus, stryper akutsjukvårdskapaciteten, vilket kan få allvarliga konsekvenser för dem som råkar ut för svårare skada eller sjukdom i området. Den som åker till fjällen riskerar därför mer än att bli smittad.
Den som åker till sin egen fjällstuga, har handskar på när bilen ska tankas, tar turskidorna ut och dricker sin termoschoklad i personliga solgropar utspridda över kalfjället, för att sedan åka direkt hem till stugan och kvällens konservärtsoppa och påsförpackade påskgodis med fjällvatten, löper inte någon nämnvärd smittorisk. Men sinnebilden av påskfirande i fjällen rymmer för de flesta betydligt mer socialt samspel.
För den personliga delen bör tanken mer kretsa kring det troligare scenariot: Vad händer om någon i sällskapet redan är smittad och får symtom under fjällvistelsen? I praktiken står då valet mellan att åka hem omedelbart, med stor risk att smitta medresenärerna på hemvägen eller att stanna kvar i karantän i 14 dagar och om du blir svårt sjuk riskera att ha 25 mil till närmaste sjukhus och kanske inte kunna bli evakuerad i tid utifrån ovanstående transportproblem.
I ett samhällsperspektiv bidrar påskturism med besökare från storstadsregionerna till en synkronisering av epidemin. Smitta via hemvändande fjällresenärer riskerar att spridas brett till alla kuststäder i de norra regionerna samtidigt.
Det är med tungt hjärta vi skriver detta, fullt medvetna om hur viktiga påskveckorna är för alla som bor och verkar i området kring Tärnaby/Hemavan. Det är levebrödet för resten av året.
Därför blir vår uppmaning att du som väljer att stanna hemma, inte bara accepterar att det kan få vissa personliga ekonomiska konsekvenser, utan samtidigt lägger alla klutar till för att försöka finna kreativa sätt att stödja de näringsidkare som drabbas, så att det kan få finnas kvar en välkomnande infrastruktur i Tärnafjällen, för att fira en hejdundrande påsk i till nästa år.