Regeringens skogsutredare, Göran Örlander, har nu presenterat sitt första delbetänkande för en uppdaterad svensk skogspolitik. Det finns bra förslag och lovande ambitioner, men också förslag som behöver sättas i ett större sammanhang för att fungera i praktiken.
Låt oss börja i ett tydligt positivt förslag: översynen av avverkningsanmälningar. Kortfattat kan man säga att utredaren signalerar en vilja att göra processen snabbare, minska volymen överklaganden och förtydliga att ärendet i första hand är en sak mellan markägare och ansvarig myndighet.
Detta är av princip rätt. Vi har under senare år sett en närmast astronomisk ökning i antalet inrapporterade fynd av den vanligt förekommande växten knärot. Den är fridlyst, men vanligt förekommande, vilket gör den till ett väldigt potent verktyg för att göra ingrepp i andras ägande och brukande.
Enligt artportalen har individuellt inrapporterade knärot ökat från cirka 19 000 till en bra bit över 350 000 på bara ett par år. Det är en ökning med 1 700 procent och motsvarande utveckling i Norrbotten är 1 500 procent sedan 2015. I en analys som Peter Holmgren, skoglig doktor, gjort framgår att under något mer än ett år svarade samma 20 personer för ungefär 52 procent av rapporterna om knärot på avverkningsanmäld mark.
Att utredaren med sitt förslag tydligare gör saken till en fråga mellan markägare och myndighet är därför positivt. I kombination med andra åtgärder skulle det kunna bidra till en stärkt ägande- och brukanderätt.
Sen finns det förslag man behöver sätta i ett större sammanhang. Utredaren föreslår att skogsägare alltid ska ha rätt till ersättning när avverkningar stoppas. Det är fullständigt logisk att begränsningar i ägande- och brukanderätten leder till en ersättning. Skogsägarna ska inte själva behöva stå för samhällets ambitionsnivå.
Om utfallet blir bra eller mindre bra beror på hur skogspolitiken i övrigt hanteras. I det större sammanhanget urholkas möjligheterna att skapa ekonomiska värden, jobb i glesbygd och klimatnytta där skogsbrukets förnybara produkter ersätter fossilbaserade produkter. Och det till en mycket stor kostnad för skattebetalarna.
Skogsbrukets positiva klimatnytta på nästan 100 miljoner ton koldioxidekvivalenter, 140 000 jobb och export på nästan 200 miljarder kronor kan och borde tillåtas fortsätta växa.
I dag är cirka 25 procent av landets skogsareal undantaget skogsbruk och det går att diskutera om just avsättningar är en effektiv modell för att värna och utveckla biologisk mångfald. Om det var den mest effektiva åtgärden så borde det vid det här laget vara tydligt.
Därför är det viktigt att säkerställa att principen om rätt till ersättning inte blir en förevändning för att fortsätta avsättningspolitiken.
Nu är detta bara ett första delbetänkande, men vår förhoppning är att utredaren och regeringen gemensamt klara av att lägga en grund för en bättre balans i skogen där ett större aktivt skogsbruk i kombination med hänsynsåtgärder och aktiva naturvårdande insatser kan bidra till högre välstånd och ökad klimatnytta.