Högsta förvaltningsdomstolen gav 25 juni tillstånd till brittiska Beowulf mining att gå vidare med sin ansökan om bearbetningskocession till mark- och miljödomstolen. Domstolen fann inte att regeringen fattat ett rättsvidrigt beslut när de gav Beowulf tillstånd 2021 för koncession. Det må så vara. Men det här är inte ett beslut som, om det går igenom, hjälper den framtida miljö- och sysselsättningssituationen i Norrbotten.
För det första svänger gruvindustrin väldigt i konjunkturer. När det går uppåt då går det verkligen uppåt och när det går nedåt då går det verkligen nedåt. Vem som helst kan driva en gruva som ger god avkastning i en konjunkturuppgång, men inte när konjunkturen sviker. Då krävs att gruvbolaget har den soliditet och likviditet som krävs för att stå emot smällen. Beowulf mining har inte dessa ekonomiska muskler. De lär i likhet med många andra mindre gruvbolag driva gruvan så länge den ger god avkastning och lämna den därhän när konjunkturen viker. Med efterföljande saneringskostnader för själva brytplatsen och undermåliga dammar för den svenska staten.
För det andra kommer den avkastning som blir att förmedlas till bolagets säte i England. Svensk minerallagstiftning från 1992 ger två promille i mineralersättning och är den mest liberala lagstiftningen i Europa där en nation gett ifrån sig skälig ersättningsrätt över sin mark och vatten. Det blir inga inkomster att tala om för svensk del.
För det tredje lär den arbetskraft som kommer att anlitas till största delen vara ”fly in–fly out” med låga skatteinkomster för kommunen som följd. Lokala åkerier och markberedningsföretag finns säkerligen på plats, men inte arbetskraften i någon större utsträckning. Det är i stort sett de lokala handlarna som vinner på detta utbyte.
För det fjärde körs samernas lagstadgade rätt att driva renskötsel på ett sätt som motsvarar deras krav återigen över. Detta trots att rennäringslagen från 1971 stadgar denna rätt och urfolksstatusen ger samerna rätt att bevara sitt språk och sin kultur, där renskötseln sägs utgöra dess stomme.
För det femte – om bearbetningskoncessionen går igenom innebär det att samernas status som urfolk urholkas till den milda grad att den blott är en fråga om exotism som kan visas upp i illustrativa turistbroschyrer för aningslösa turister. Vad detta kan få till följd för tornedalingar, lantalaiset och kväner som också ansökt om urfolksstatus sedan hösten 2023 är att de får klä sig i illustra kläder och ägna sig åt någon spektakulär ritual som tillfredsställer turistbranschens och turisternas förväntan.
För det sjätte behöver svensk export och näringslivsutveckling inte mer järnmalm utan mer brytning av sällsynta jordmetaller. Det är där framtiden ligger och inte i Kallaks järnmalm.
Vi får nu hoppas att mark- och miljödomstolen sätter stopp för detta. Det har domstolen gjort i andra liknande projekt och har med åren blivit mer restriktiv i sina tillstånd.