Den 9 juni 2024 sker valet till Europaparlamentet. Detta är vårt tillfälle att se till så att bästa möjliga politik utvecklas av EU. Då gäller det att hamna rätt, för samtidigt som Sverige och världen ska fördubbla sin elproduktion till 2045 och nå högt ställda klimatmål måste en orolig omvärld hanteras. För samhället betyder detta att vi till 2050 behöver nästan 70 procent mer koppar och mer än 100 procent nickel jämfört med i dag. Då behövs en EU–politik där den svenska gruvnäringen kan få spela roll och omställningen – ja den börjar i gruvan i Norrbotten.
Vi går till val under omständigheter där EU befinner sig mitt i den klimatomställning som ska säkra hållbar tillväxt och fortsatt europeiskt välstånd. Men sanningen är att utan svenska gruvor kommer det inte att bli någon klimatomställning. Utvinningen av metaller och mineral kommer att behöva mångdubblas. Sverige och svensk gruvindustri sitter på en avgörande roll för att den europeiska omställningen ska bli framgångsrik – det måste våra politiker förstå.
Men vi behöver inte bara ställa om för klimatet, utan också för vår säkerhet. Ett minskat beroende av råvaror och material från Ryssland, Kina eller andra länder som inte lever upp till grundläggande krav på mänskliga rättigheter är centralt. EU har delvis visat att de har förstått detta. Den nya lagstiftningen Critical Raw Materials Act (CRMA) kan skapa snabbare tillståndsprocesser för de metaller, till exempel koppar, som utpekats som strategiskt viktiga för unionen. Det är en vällovlig början, men det räcker inte.
EU:s stora problem är att unionen ger med den ena handen och tar med den andra. Å ena sidan Critical Raw Materials Act och snabbare tillståndsprocesser, å andra sidan bromsklossar i form av Vattendirektivet, Natura 2000-områden och förslag på lagstiftning kring naturrestaurering som i praktiken omöjliggör gruvdrift. Svensk gruvdrift ska vara världsledande i hållbarhet och i att skydda omkringliggande natur. Men om detaljerade pålagor från Bryssel legalt gör det omöjligt att bedriva gruvverksamhet gör vår förmåga att utvinna hållbart i praktiken ingen skillnad.
EU:s tendens att den ena handen inte vet vad den andra gör kan avhjälpas. Men då behöver vi svenska europaparlamentariker som också vågar ta striderna för svenskt näringsliv och basindustri.
Under kommande mandatperiod skulle Norrbotten och den svenska gruvindustrin behöva svenska europaparlamentariker som arbetade för följande fyra punkter:
1. EU-lagstiftning som berör utvinning av metaller och mineral behöver vägledas av ett överordnat mål om att öka europeisk självförsörjningsgrad och bidra till klimatomställningen. Målkonflikter mellan olika lagstiftningar måste undvikas om omställningen de facto ska kunna genomföras.
2. EU-lagstiftning som omfattar vatten, luft och markanvändning kan inte bygga på one size fits all. Sverige har tillsammans med Finland unika geologiska förutsättningar som ger oss den nyckelroll vi har i klimatomställningen. Därför måste sådan lagstiftning också ta medlemsstaternas olika förutsättningar i beaktande, och medge undantag där det är påkallat.
3. Skydda miljön men med riktiga incitament. Fokus på europeisk miljölagstiftning bör vara styrmedel som skapar incitament för att genomföra åtgärder som ger faktisk klimat- eller miljönytta. Undvik administrativa krav som enbart ökar regelbörda och byråkrati utan att uppnå någon klimatvinst.
4. Arbeta för rättvisa konkurrensförhållanden. Gruvor konkurrerar på global marknad och då måste till exempel energikostnaden vara jämförbar med andra kontinenter. Höga och oförutsägbara elpriser i Europa stryper redan idag nödvändiga investeringar.
Våga ta de lagstiftningsstriderna och värna den svenska gruv- och basindustrin. Inte bara för Norrbotten, utan för Europa. Då kan vi lyckas ställa om – på riktigt.